En måndagslista

retrobloggen

HAR DU?
Något husdjur:
Nej. Jag ville ha innan jag fick barn men nu när jag både har hund (Leo) och katt (Lukas) så är jag set for life. Iaf för ett par år framöver. Sen får vi se!
Någon favoriträtt:
Sushi, äter bara laxsushi.
Puder på dig:
Har alltid lite solpuder under kindbenen som skuggeffekt när jag sminkar mig.
Några framtidsplaner:
Bli vuxen någon gång kanske?
Någon sjukdom:
Är förkyld i detta nu. Tycker omåttligt synd om mig själv för det.
Gymkort:
Nej, vi har ett gym i föreningen som jag knatar till någon/några gånger i veckan. Annars blir det yoga på torsdagarna numera, fast jag älskar det inte än så länge. Fattar inte riktigt det där. Alla andra verkar high on life efter att ha legat och stretchat i en timme, men jag verkar vara yoga-analfabet.
Några MVG:n:
Jag hade ett gäng.
Något beroende:
Godis!
Nagellack:
Något riktigt mörkrött, nästan svart, som har flagnat bort under föräldraledigheten. Målar alltid naglarna på tisdagar innan jag går tillbaka till jobbet igen (jag jobbar ons-fre).
Någon vän som bor i ett annat land:
Många. Värst är ändå mina systrar som bor på Malta respektive i Australien. Är ensammast i världen när jag tänker på det, så jag försöker att inte göra det.

retroblogg

VEM?
Avskyr du:
Jag har riktigt svårt för en del typer av män, speciellt gamla skolans machomän som kör sin lilla-gumman-stil.
Längtar du mest efter:
Helgen! Då ska vi till spa, jag och Kristofer. Och så längtar jag såklart efter våren, men den känns väl given?
Stör du dig på:
Ineffektivitet. Blir galen på folk som inte kan hålla tempo och fattar dåliga beslut. Både i yrkeslivet och privat.
Gosar du med:
Mina kids.
Lagar mat:
Jag. Det är för att det har dykt upp ett matintresse på sistone, jag vet inte varför? Kanske för att jag upptäckte att det var kreativt och roligt helt plötsligt. Jag skulle absolut inte säga att jag är mer än högst medioker i köket, men nu när intresset har väckts så blir jag ju bättre hela tiden.
Diskar:
Har diskmaskin.

VILKEN?
Tidning läser du:
Läser bara Family Living.
Buss åker du oftast:
Jag åker aldrig buss.
Dag fyller du år:
22 januari.
Årstid föredrar du:
Sommaren.

diy rockabilly cardigan
VAD?
Gör du nu:
Sitter i arbetsrummet och knappar på en dator med en kopp chaite framför mig.
Gör dig till en bra människa:
Att jag bryr mig om. På riktigt.
Gör dig till en dålig människa:
Kanske att jag har dåligt tålamod.
Vill du arbeta med:
Samma eller liknande jobb som jag har just nu. Älskar att gå till jobbet och driva kreativa projekt och vara spindeln i nätet.
Är roligast just nu:
Att det snart är vår. Och att jag har kanske de roligaste och bästa grannarna jag vet.
Har du på dig nu:
Jeans (jag veeet, chocken eller hur?) och rutig skjorta.
Äger du för skor:
Mest sommarsandaler, något jag upptäckte nyss när jag började rensa. Det är liksom lite för roligt att köpa sommarskor. Jag har endast två par vårskor och inga braiga vinterskor. Någon som vill berätta för min reptilhjärna att jag inte behöver fler sommarskor? Jag vågar inte, tror den blir ledsen då.
Har du för storlek i skor:
37, men efter två graviditeter så har fötterna typ flutit ut till en 38:a.
Läser du för bok:
Jag läser ingen bok just nu, men jag vill läsa Lotta Lundgrens 10 lektioner om matlagning eller vad den heter. Väntar på att den ska lämnas tillbaka till bibblan i veckan.
Ska du göra nu:
Har precis lagt Leo och nu ska jag nog göra så lite som möjligt.

Lista från Sandra.

Barnrumsinredning – mina instagramfavoriter

Ni vet hur mycket jag älskar barnrumsinredning vid det här laget. Eftersom Lukas redan är 7 månader (var tog tiden vägen?) så jagar jag nu inspiration inför ett nytt barnrum i vintagestil till honom och Leo. Och vad är bättre för inspiration än Instagram? (Ja, och Pinterest då).

Därför tänkte jag nu att jag skulle bjussa på mina Instagram-favoriter! Några av dem följer ni kanske, men förhoppningsvis är det någon som ni inte har sett tidigare.

Fleursdamelie

vintage french kids room

Franskt, vintage och artiketur från himmelen. Gode gud, ge mig en sådan sekelskifteslägenhet så ska jag aldrig önska något mer. Och tapeten som jag sett att fina Emma också har i sitt barnrum. Ja tack!

Sullkullan

retro barnrum

Jag har definitivt bloggat om Ida förut som både har min favorittapet och förmågan att blanda nytt och gammalt på ett fantastiskt sätt.

Elinochalva

ivarikeahackkidsroom

Bästa Elin som hjälpte mig så med Leos första barnrum. Driver eget företag inom barnrumsinredning, tecknar och pysslar som ett proffs. Och hur snygg och smart är inte denna IKEA-hack av bokhyllan Ivar? Dör.

Pearottosson

kids room retro

Det märks att Per är snickare och dessutom har sjukligt bra smak (enligt mig). Loppisfantast, färgälskare och orädd i allt han gör. Jag flyttar gärna in i deras rosa retrokök när som helst. Men barnrummet är en gammal favorit som jag säkert bloggat om förut.

Bonjourmadeleine

retrobarnrum

Nu har visserligen Madeleine/Bonjourvintage bytt stil, men jag tycker ändå att hennes första barnrum till dottern är bland de finaste jag har sett. Färgglatt, retro och charm till tusen. Hennes blogg är en av de jag har läst från A till Ö, precis som en bok, och hon inspirerar mig massor med bakverk, kloka tankar och fina bilder.

Myrorna + Prettypegs = återbruk

prettypegsmrsmighetto

Det här var snyggt, tycker jag! Det är Myrorna och Prettypegs som har gjort ett samarbete där de bjudit in fyra designers och gett dem ett uppdrag. Tre timmar fick de på sig att göra om en sliten möbel till ett designobjekt.

Här ovan kan du se Anna Sylvan/Mrs Mighettos förvandling av ett dockskåp. Hjärtat klappar av kärlek. VILL HA. Får hålla koll på auktionen, där man faktiskt kan klubba hem sin favorit. Till exempel den råcoola pallen nedan, designad av Ida Hansson, Nordic Remake.

pallprettypegs

”Projektet ”Designers hands on second hand” ska inspirera fler till att återanvända möbler istället för att köpa nytt. Samtidigt visar det på hur enkelt det kan vara att få ett personligt och unikt designat hem,” skriver Myrorna. Ett fint initativ!

Här kan du se resten av bilderna, se filmer om förvandlingen och läsa hela pressreleasen.

Jag som surfar Prettypegs med jämna mellanrum blev superinspirerad! Vad säger du, gillar/gillar inte?

Här nedan kan du se hur möblerna såg ut innan. Vill tillägga att det gjorde mig glad att de verkligen använt sånt som anses vara ”förbrukat” och inte förstört en massa gamla fina teakmöbler – med undantaget av det superduperfina skrivbordet som jag *snyft snyft* skulle velat behålla som det är…

retromöbler

 

Så överlever man kolik

kolik

Den här texten är till dig. Du som har ett kolikbarn och googlar ”så överlever man kolik”. Det gjorde jag hundra gånger om dagen. Jag läste allt, alla studier, alla tips, alla råd.

Den här texten är baserad på ren överlevnad. Vill du ha avancerade råd så behöver du kontakta BVC. Jag är inte utbildad inom vård och omsorg. Jag är bara en förälder till ett barn som hade kolik i tre månader, en av de värsta tiderna i mitt liv.

Här kommer mina råd till dig.

1. Testa allt

Magdroppar från Polen? Japp. Kamomillte på sked? Yes. Mjölkfritt i flera veckor? Absolut. Allergiutredning? Ålrajt. Akupunktur mot kolik? Japp, pengar i sjön för vår del, men det kan hjälpa andra. Jag fick också veta att lactobaciller har en bevisad effekt mot kolik och kontaktade produktchefen för Semper magdroppar. Hen berättade att man kunde ge 10-15 droppar om dagen utan att det var farligt, så det gjorde vi.
Testa allt så du vet att du har gjort det. Men. Det är också viktigt att…

2. Ge upp

När du har testat alla magdroppar på denna planet, kostförändringar, flaskor, amningstekniker, akupunktur, sätt att rapa bebis på, you name it – ge upp. Det kan vara jobbigt att göra det, men du behöver göra det. Annars kommer du att driva dig själv och din omgivning till vansinne.
”Han skriker kanske för att jag åt tomat!”
”Tänk om det var för att vi inte lyckades rapa ordentligt den där gången!”
”Åh om jag ändå inte hade börjat med de där dropparna, det är deras fel!”
Nej, svarade min sambo (som även är sjuksköterska) lugnt, det är för att han har kolik. Och till slut förstod jag.

Kolikbarn skriker. Ingen vet varför. Vid någon tidpunkt måste du acceptera det och försöka göra det bästa av en omöjlig situation.

3. Ta hand om dig själv. 

Orkar du inte amma? Gör inte det då. Jag behövde sluta amma för att behålla förståndet. För att kunna komma hemifrån då och då. Jag orkade inte hyra någon pump och värma bröstmjölk i vattenbad. Jag ville bara vara fri. Och i samma ögonblick som jag slutade amma så blev mitt liv lite lättare.

Skäms inte för att du gör saker du behöver för att överleva. Om du behöver komma hemifrån, gå. Om du i såna fall måste ge ditt barn till en barnvakt som din bebis inte känner, gör det ändå.  Om du behöver ha hög musik och öronproppar för att orka med skriket, ha det. Vad det än är. Gör det.

4. Stressa inte

Stressa inte och oroa dig inte inför framtiden. Jag spenderade mycket tid med att oroa mig över min relation som knakade i fogarna (den gör det). Jag oroade mig över min kropp som fortfarande var i samma skick som när jag var nyförlöst (jag åt godis varje dag och tränade aldrig). Jag oroade mig över min 3-åring som inte fick fokuset som han behövde.

När jag ser tillbaka vill jag bara krama om mig själv och säga att det kommer att ordna sig. Det kommer inte alltid vara såhär. En dag så kommer koliken vara över och du får sova en hel natt. Ditt liv kommer att återvända. Din energi också. Och din relation kommer att bli bättre när ni båda är utvilade. Jag lovar. Stressa inte över framtiden, den kan vänta.

5. Hitta en kolik-kompis

Gå med i en Facebook-grupp och hitta en annan förälder till ett kolikbarn. Det är nämligen bara andra föräldrar till kolikbebisar som förstår varandra. Ledsen att behöva säga det, men du som inte har haft en bebis med kolik kan aldrig riktigt förstå.

Jag lärde känna en fantastisk tjej i Skåne och vi skrev till varandra på Facebook mitt i natten. Det var ofta snabba saker, ”Nu börjar nattpasset igen, huuur ska man orka!” Men det var skönt att få skriva av sig till någon som förstod mig till 100%. Vi håller fortfarande kontakten, vi har gått igenom eld tillsammans och kommit ut på andra sidan.

6. Lämna en gråtande bebis

Efter jag fick mitt första barn så hörde om det hemska Shaking Baby Syndrome. Det är när föräldrar skakar sin skrikande bebis så hårt att den får hjärnskador. Jag minns hur jag förfasade mig över detta. Hur kan man göra något så hemskt? Hur kan man ens hamna i den situationen? Stackars, stackars bebisar!

När mitt andra barn Lukas kom så sa jag och sambon till varandra med en mun: ”Det är föräldrar till kolikbarn som skakar sina barn”. Man kan inte förstå frustrationen som leder en till den punkten om man inte har varit där. Jag förstod inte innan jag hade varit ute och gått mitt i natten med vagnen i ösregn av ren desperation. Innan jag rullat vagn i timmar. Innan jag lyssnat på skrik i typ 23 av dygnets 24 timmar i flera veckor. Jag förstod verkligen inte, men det gör jag idag. Man ramlar över kanten och gör något, vad som helst, för att få skriket att sluta. Det kan hända dig och det kan hända mig.

Därför är det oerhört viktigt att du lämnar din bebis ibland. När du blir så frustrerad att du inte längre känner igen dig själv, lägg ditt barn själv i sängen eller vagnen och gå till ett annat rum och andas i ett par minuter. Att inte göra det är förenat med livsfara för ditt barn.

Jag har ett minne av en gång när både jag och min sambo stod utanför sovrummet där vår bebis skrek med uppspärrade, vilda blickar. ”Det är DIN tur!” ”Men jag tog honom hela natten!” ”Tror du jag kunde sova i det där oväsendet eller?” Osv.

Att lämna ett gråtande barn själv går emot alla principer, känslor och moral. Men ibland kan du behöva göra det för att behålla ditt förstånd. Gör det då och ha inte dåligt samvete för det. Du gör det som är bäst och mest säkert för din bebis.

—————————————————————-

Om du har fler frågor eller bara behöver skriva av dig – kommentera. Jag finns här. Jag bryr mig, för jag vet vad du går igenom. Men jag vet också att DET KOMMER ATT GÅ ÖVER. Promise!

Idag är Lukas sex månader och koliktiden är bara ett minne. Igår kväll så satt jag i soffan och kollade på TV. Sen sov jag nästan hela natten, med ett uppvak för matning.

Så kommer det att bli för dig också. Men till dess – överlev. Jag hejar på dig. Du fixar det här, även fast du inte tror det själv.

Och är det någon annan som har något smart att tillägga, skriv i kommentarsfältet!

17 bilder ur mitt liv

Jag hittade en sån underbar lista hos Elsa och var tvungen att göra en egen variant.

En bild från en plats jag älskar:

IMG_3105

Från mitt smultronställe på jorden. Havsbris och saltvattensdrömmar.

En bild från en tillfälle då jag kände mig snygg:

min_boudoiur_johanna_52decc952a6b224b30ff56e1

Mitt första riktiga modelluppdrag som jag plåtade för Min Boudoir. Jag minns att jag tyckte det var sååå häftigt och ville ge den flyern till alla jag kände, hehe. Förresten – är det någon läsare som har hängt med sen den tiden? Hojta i såna fall!

En bild från då jag kände mig glad:

dansahelanatten

På dansgolvet på valfri hemmafest.

En bild på en bra dag i mitt liv:

chartersunwingrhodos

Sol, bad och pussar. Vad mer kan man begära?

En bild på någon jag beundrar:

DSC_0035

Min mamma för att hon har gjort så mycket och lyckats rodda tre barn samtidigt. För att hon är bästa lyssnaren och bryr sig. För att hon är rolig, ärlig och modigare än alla jag vet. För att hon är smart och kommer med enkla råd på kluriga frågor. För att när Lukas fick kolik så åkte hon hem från sin egen semester för att stötta mig. För att man alltid kan ringa henne, även när man själv är tvåbarnsmorsa, och säga ”jag är sjuuuk” med sin ynkligaste röst <3

En bild på min favoritplats hemma:

pastellköksbordrosa

Jag har ju ingen nytagen bild, men det kommer nog inte som en chock att det också är köket i nya läggan som är min favoritplats. Det är så fint ljus där inne! Snart får ni se.

En bild på någon jag tycker om:

IMG_1952

Två trötta gullrumpor <3

En bild på en favoritpryl:

retro stringhylla

Min stringhylla med rosa gavlar.

En bild på ett oförglömligt ögonblick:

IMG_2745n

Första dagen när Leo följde med oss hem från sjukhuset. Stressen, rädslorna och lyckan. Är vi föräldrar nu? Nyp i armen. Kolla hundra gånger i timmen om han andas. Ångest. Och kärlek, större än någon annat i mitt liv.

En bild på en stolt stund:

retrolovermittihammarby

Första gången jag såg mig själv i tryck blev jag stolt.

Bild på något roligt:

IMG_3256

NYC.

En bild från när jag var arg:

IMG_2029

Stämningen var inte direkt på topp här. Vi hade bokat en heldag med utflykt, men började dagen med ett gräl. Så nu sitter vi på en uteservering på Helsingör och försöker glömma att vi egentligen är arga på varandra. Kristofer ser mer sur ut än glad ut, medan jag gör ett försök till att lira lite för galleriet.

En bild på när jag var ledsen:

002_195589235

En suddig mobilbild på en begravningsoutfit.

En bild på min bästa vän:

tresystrar_retrolover

Har lyxen att ha många fina vänner, men mina systrar har den största platsen i mitt hjärta.

En bild på något gott:

IMG_2868

Smultron!

En bild från när jag var liten:

11223894_10156171877645697_5658804571466288146_n

Jag och min ena syster.

En bild på mig i en annan stil:

229597_7025663242_4459_n_52393f1fe087c3333575e361

När jag gick på gymnasiet hade jag mest sånt här på mig. Slitna jeans, någon t-shirt och en bandana. Och alltid, alltid mitt Southpark-halsband.

En favoritaktivitet:

kefalonia2

Läsa.

Hur gick det med målen 2016

vintagefabrikenretrolover
Jag gjorde nyligen en lista över målen för 2017, utan att först kolla igenom målen för 2016. Det visade sig att två saker, att rensa prylar och ta körkort, även var med på förra årets lista. Förhoppningsvis så är den ena av dem (ta körkort) klar till nästa år.

Men hur gick det egentligen med målen för 2016?

√ Rensa ut. 

Vi rensade en hel del inför flytten, så det här målet får ändå anses vara uppfyllt. Men det behövs ändå rensas mer eftersom vi inte har så mycket förvaring längre. Urvuxna bebiskläder, oanvända vintageklänningar och köksprylar som aldrig används står på listan.

√ Vänner.

Jag umgicks en hel del med vänner 2016, faktiskt ganska mycket om man tänker på att jag blev fick bebis och allt det där. Min förhoppning inför 2017 är att det här ska fortsätta, på en bra och rimlig nivå. Att stressa tycker jag inte hör ihop med vänskap, vänner ska alltid finnas där. Även om man inte hörs på två månader av olika anledningar. Personer som inte fixar det finns inte längre kvar i mitt liv.

√ Bli en bättre soffpotatis.

Har blivit kungen av soffpotatisar om jag får säga det själv.

x Ta körkort.

En sjuhelvetes jobbig graviditet plus kolikbebis satte käpparna i hjulen. När koliken var över ringde jag körskolan och frågade om jag kunde övningsköra med bebis i baksätet, men det fick jag tyvärr inte. I år är det jag som bokar en intensivkurs, förhoppningsvis redan under våren!

x Ha en skärmfri kväll i veckan. 

Det här gick inte alls, jag är för beroende av TV-serier, datorn och mobiltelefonen. Sorgligt men sant. Istället ska jag bli bättre av att logga ur inför 2017, på att ta paus och försöka att göra annat än att hänga framför datorn/TV:n. Det var inte ett realistiskt mål för en kontorsråtta och tillika digital media-manager som jag ju ändå är.

Mål 2017 – vintageklänningar, inredning och fotoskräck

Hallå 2017! Nu börjar jag känna att det är nytt år. Lite av min energi har återvänt och framtidsvisionerna med den.

På onsdag börjar jag jobba 60% igen och mellan jobb, föräldraledighet och två barn så finns det inte mycket tid över. Därför lägger jag ribban lågt i år och försöker vara realistisk med vad jag kommer att klara av. En sak till, det här är ingen ångestgrej (förhoppningsvis) för mig, utan jag brukar bli glad av listor och målbilder. Så ni behöver alltså inte oroa er för att jag kommer att få ångest av detta.

retroloverkök
50-talsblogg
anchor tattoo girl forearm

Fotografera mer och utmana min fotoskräck

Hur kommer man över en fotoskräck egentligen? Man plockar upp kameran och fotar såklart. Jag tänker mig att jag ska bli bättre på detta under 2017. Alla bilder i inlägget är såna jag har tagit själv, men eftersom jag har sånt motstånd så är det inte mycket nya bilder som tillkommer. Det ska det bli ändring på i år, jag vill fota mycket mer!

En annan sak är att jag inte längre fotar mig själv. Jag tror det är för att jag inte känner mig som…mig. Det har jag ju redan berättat för er, men jag behöver ändå skriva det tydligt här. Jag känner mig som 10 år äldre, förbrukad, nedspolad i en toalett och utkastad på backen. Hoppas detta ger med sig och att jag visar mig på bild igen här snart.

Färre prylar

Jag har för mycket prylar just nu. Framför allt vintageklänningar som aldrig används. Därför behöver jag sälja en del saker och skänka en del. Här tänker jag att ni ska få följa med lite på resan, om ni har lust med det?

retrofrukost
superlivingamandafrukostretroloverfamiljbarn

Planera middagar

Bli bättre på att planera middagar så det inte behövs handlas varje dag. Just nu är jag i affären var och varannan dag. Tidseffektivt? Inte så väldigt. Speciellt inte när man ska försöka rodda två barn till och från affären i snökaos…

Fixa färdigt ett rum

Jag skulle vilja fixa färdigt ett rum i lägenheten. Just nu är alla rum halvfärdiga. Dels stressar det mig lite, men framför allt så är det ingenting jag vill visa här på bloggen. Så målet är nu att bli färdig med ett rum så jag kan visa lite mer hur vi bor i nya lyan!

skogspromenadposter

saker jag inte säger till mitt barn
vintage border print skirt

Släppa nallen

Jag behöver bli bättre på att logga ur och släppa mobilen för att låta kreativiteten få ta plats. Jag tillbringar alldeles för mycket tid uppkopplad och behöver bli bättre på att låta hjärnan varva ner. Det här tror jag är en stor nyckel till varför många är så stressade idag. Jag älskar ju alla sociala media men behöver verkligen lära mig att ta det lugnare.

Måla färdigt

Jag har rollat halva lägenheten vit men sparat sovrummen eftersom vi inte är säkra på ifall vi ska byta sovrum med barnen eller inte. Men så fort vi har bestämt oss så kommer jag att måla klart. Älskar att måla väggar, terapi på hög nivå!

Ta körkort

Alltid med på listan, av uppenbara skäl. I år är målet att boka en intensivkurs så jag får lappen innan sommaren. Hoppas och tror att det kommer att funka!

IMG_3105 IMG_3161

Åka till Skåne

Förra året hanns det inte med, men i år ska jag bara dit. Västkusten, saltvatten, hedar och sandstränder. Bokskogar och rapsfält. Jag längtar ihjäl mig <3

Senare i veckan tänkte jag berätta om förra årets mål och hur det gick med det!

Hur fina är ni egentligen?

Puss bloggläsare

Aldrig trodde jag att ni skulle skriva så mycket fint när jag berättade om mina problem efter den här förlossningen. Aldrig. Jag känner mig så otroligt glad över att ni är så många här som kikar in, som bryr er och som kommenterar.

Det gör att jag vågar öppna mig mer. För att jag tänker att om det är något som vi behöver prata mer om så är det just den mentala ohälsan. Speciellt efter en förlossning när kroppen ställer om sig enormt är det så galet vanligt att bli deprimerad har jag förstått. Förlossningsdepression heter det till och med, så pass vanligt att det till och med har fått ett namn. Men det är så få som pratar om det. Jag vet att jag inte är ensam, men jag har inte förstått förrän jag har öppnat upp mig hur vanligt det faktiskt är.

Jag ser verkligen fram emot ett fint 2017. En sak som jag peppar inför just nu är att jag ska börja jobba på deltid nästa vecka. Även om det säkert för med sig andra mindre bra saker som stress och toklängt efter barn – så älskar jag verkligen mitt jobb. Jag älskar att vara kreativ, att jobba mot deadlines och jag har saknat mina underbara kollegor den tiden jag har varit hemma.

I största hemlighet längtar jag också efter att kunna äta en lunch i lugn och ro. Utan att ha en bebis i famnen eller försöka rulla vagn med ena foten, eller ”passa på” att äta när bebisen sover.

Såhär gör man för att äta lunch i lugn och ro när man är föräldraledig: 

Jag kastar mig in i köket och börjar laga mat så fort Lukas har somnat, helt darrig av hunger. Något snabbt måste till, pasta med pesto. Spagetti med koktid på tre minuter, perfekt! Jag hackar grönsaker och mozzarella medan pastan kokar. Färdig pesto får det bli, något annat hinns inte med. Maten slängs upp huller om buller på tallriken medan magen protesterar högljutt. Jag sätter mig ner för att äta.

I samma ögonblick som jag lyfter gaffeln mot munnen så vaknar Lukas med ett vrål.

Ridå.

Ps. Vi kallar det ”gaffelsyndromet” här hemma…haha.

Ps igen. Puss och tack för att ni skriver, ni gör mig modig <3

Förvaring

Inlägget är ett samarbete med Pelican Self Storage. 

retroforvaring

I augusti flyttade vi till en större lägenhet. Men trots att vi gick från en tvåa till en tjugo kvadratmeter större trea så är källarförrådet bara hälften så stort jämfört med tidigare.

Istället fick vi en stor klädkammare i lägenheten som sväljer en del bråte, men det är just det som är problemet. Precis i detta nu så har vi slängt in ALLT där inne och utrymmet liknar snarare en återvinningsstation än en garderob. (Att hålla ordning är inte min starka sida som ni märker…)

Jamen kan du inte rensa ut lite då, kanske någon invänder? Jo, det kan jag ju. Men att försöka rensa bland killarnas prylar är inte det lättaste. (”Mamma, var är mitt legotåg som jag inte lekt med på över ett år?”) Och speciellt inte när det verkar bli fler leksaker hela tiden… Dessutom har vi fått en ny liten människa, Lukas, som kommer att bli större och behöva en egen garderob. Just nu har han alla sina små kläder i en enda trådback, men han kommer ju inte alltid ha bebisstorlek.

När man som vi är trångbodda finns det såklart en massa bra ställen att hyra förvaring på. Pelican Self Storage hyr ut förvaring till alla behov, både lång- och kortsiktigt. Att hyra en förvaringsplats är faktiskt något jag funderar på att göra tillfälligt, tills vi har haft tid att inreda den där garderobsväggen i sovrummet. Det skulle vara så skönt om alla större saker som inte kommer användas på ett tag – trehjuling som Leo inte använder längre, lådor med kläder som Lukas inte kommer ha på minst ett år osv. – kan få bo någon annanstans. En kortare tid tills vi har hittat ett bra system här hemma.

Att städa när man har barn är verkligen som att skotta när det snöar. Det kommer bara mer och mer snö hela tiden. Och att städa när man har för mycket saker hemma är som att skotta samtidigt som fjällens alla snökanoner är igång…

Glitter i vardagen

tattoosidepieceroses

Jag var hos en kurator i veckan och har fått allt svart på vitt. Hon var helt underbar och kunde på pricken beskriva exakt hur det är jag känner mig.

”Du känner att du är i en tunnel”, sa hon.

Precis, precis, precis! utbrast jag. Vad är det för fel på mig?

”Du är deprimerad”, svarade hon.

Så nu vet jag att jag, trots alla mina avsikter att inte halka ner, har trillat dit. Det är inte så konstigt förklarade hon efter vad jag har gått igenom. Först blev jag helt stillasittande i fyra månader av rädsla för att föda för tidigt. Något som isolerade mig och tog en massa energi. Sedan, när bebisen ändå aldrig kom, så blev jag igångsatt av ”humanitära skäl” eftersom jag inte orkade vara gravid längre. När bebisen kommer, tänkte jag då, så kommer allt bli som vanligt igen. Då kommer jag bli mig själv igen.

Och sen hade Lukas kolik och skrek dag och natt. Så jag rullade vagn över trösklar, sov för lite och orkade inte med mig själv. När koliken äntligen är över, tänkte jag då, så kommer allt bli som vanligt igen. Då kommer jag bli mig själv. Då börjar livet igen.

Men nu när koliken är över så känner jag inte igen mig själv. Jag vet hur lyckligt lottad jag är med två friska barn, en fantastisk sambo och ett bra liv i övrigt. Men jag kan ändå känna att jag innerst inne är olycklig. En tomhet. En meningslöshet. Det är en så konstig känsla och ingenting jag är van vid. Jag som är så bra på att peppa upp mig själv, att bita ihop, ta ett steg till, försöka, kämpa på, tänka positivt och vara tacksam. Deprimerad.

Så nu letar jag glitter i vardagen. Små saker att förändra för att jag ska må bättre. För att försöka få energin tillbaka. Orka börja träna, få fatt i kreativiteten, träffa vänner. I januari börjar jag jobba, något jag ser mycket fram emot. Till dess så tar jag en dag i taget.

Små tomtesteg framåt.