17 bilder ur mitt liv

Jag hittade en sån underbar lista hos Elsa och var tvungen att göra en egen variant.

En bild från en plats jag älskar:

IMG_3105

Från mitt smultronställe på jorden. Havsbris och saltvattensdrömmar.

En bild från en tillfälle då jag kände mig snygg:

min_boudoiur_johanna_52decc952a6b224b30ff56e1

Mitt första riktiga modelluppdrag som jag plåtade för Min Boudoir. Jag minns att jag tyckte det var sååå häftigt och ville ge den flyern till alla jag kände, hehe. Förresten – är det någon läsare som har hängt med sen den tiden? Hojta i såna fall!

En bild från då jag kände mig glad:

dansahelanatten

På dansgolvet på valfri hemmafest.

En bild på en bra dag i mitt liv:

chartersunwingrhodos

Sol, bad och pussar. Vad mer kan man begära?

En bild på någon jag beundrar:

DSC_0035

Min mamma för att hon har gjort så mycket och lyckats rodda tre barn samtidigt. För att hon är bästa lyssnaren och bryr sig. För att hon är rolig, ärlig och modigare än alla jag vet. För att hon är smart och kommer med enkla råd på kluriga frågor. För att när Lukas fick kolik så åkte hon hem från sin egen semester för att stötta mig. För att man alltid kan ringa henne, även när man själv är tvåbarnsmorsa, och säga ”jag är sjuuuk” med sin ynkligaste röst <3

En bild på min favoritplats hemma:

pastellköksbordrosa

Jag har ju ingen nytagen bild, men det kommer nog inte som en chock att det också är köket i nya läggan som är min favoritplats. Det är så fint ljus där inne! Snart får ni se.

En bild på någon jag tycker om:

IMG_1952

Två trötta gullrumpor <3

En bild på en favoritpryl:

retro stringhylla

Min stringhylla med rosa gavlar.

En bild på ett oförglömligt ögonblick:

IMG_2745n

Första dagen när Leo följde med oss hem från sjukhuset. Stressen, rädslorna och lyckan. Är vi föräldrar nu? Nyp i armen. Kolla hundra gånger i timmen om han andas. Ångest. Och kärlek, större än någon annat i mitt liv.

En bild på en stolt stund:

retrolovermittihammarby

Första gången jag såg mig själv i tryck blev jag stolt.

Bild på något roligt:

IMG_3256

NYC.

En bild från när jag var arg:

IMG_2029

Stämningen var inte direkt på topp här. Vi hade bokat en heldag med utflykt, men började dagen med ett gräl. Så nu sitter vi på en uteservering på Helsingör och försöker glömma att vi egentligen är arga på varandra. Kristofer ser mer sur ut än glad ut, medan jag gör ett försök till att lira lite för galleriet.

En bild på när jag var ledsen:

002_195589235

En suddig mobilbild på en begravningsoutfit.

En bild på min bästa vän:

tresystrar_retrolover

Har lyxen att ha många fina vänner, men mina systrar har den största platsen i mitt hjärta.

En bild på något gott:

IMG_2868

Smultron!

En bild från när jag var liten:

11223894_10156171877645697_5658804571466288146_n

Jag och min ena syster.

En bild på mig i en annan stil:

229597_7025663242_4459_n_52393f1fe087c3333575e361

När jag gick på gymnasiet hade jag mest sånt här på mig. Slitna jeans, någon t-shirt och en bandana. Och alltid, alltid mitt Southpark-halsband.

En favoritaktivitet:

kefalonia2

Läsa.

Hur gick det med målen 2016

vintagefabrikenretrolover
Jag gjorde nyligen en lista över målen för 2017, utan att först kolla igenom målen för 2016. Det visade sig att två saker, att rensa prylar och ta körkort, även var med på förra årets lista. Förhoppningsvis så är den ena av dem (ta körkort) klar till nästa år.

Men hur gick det egentligen med målen för 2016?

√ Rensa ut. 

Vi rensade en hel del inför flytten, så det här målet får ändå anses vara uppfyllt. Men det behövs ändå rensas mer eftersom vi inte har så mycket förvaring längre. Urvuxna bebiskläder, oanvända vintageklänningar och köksprylar som aldrig används står på listan.

√ Vänner.

Jag umgicks en hel del med vänner 2016, faktiskt ganska mycket om man tänker på att jag blev fick bebis och allt det där. Min förhoppning inför 2017 är att det här ska fortsätta, på en bra och rimlig nivå. Att stressa tycker jag inte hör ihop med vänskap, vänner ska alltid finnas där. Även om man inte hörs på två månader av olika anledningar. Personer som inte fixar det finns inte längre kvar i mitt liv.

√ Bli en bättre soffpotatis.

Har blivit kungen av soffpotatisar om jag får säga det själv.

x Ta körkort.

En sjuhelvetes jobbig graviditet plus kolikbebis satte käpparna i hjulen. När koliken var över ringde jag körskolan och frågade om jag kunde övningsköra med bebis i baksätet, men det fick jag tyvärr inte. I år är det jag som bokar en intensivkurs, förhoppningsvis redan under våren!

x Ha en skärmfri kväll i veckan. 

Det här gick inte alls, jag är för beroende av TV-serier, datorn och mobiltelefonen. Sorgligt men sant. Istället ska jag bli bättre av att logga ur inför 2017, på att ta paus och försöka att göra annat än att hänga framför datorn/TV:n. Det var inte ett realistiskt mål för en kontorsråtta och tillika digital media-manager som jag ju ändå är.

Mål 2017 – vintageklänningar, inredning och fotoskräck

Hallå 2017! Nu börjar jag känna att det är nytt år. Lite av min energi har återvänt och framtidsvisionerna med den.

På onsdag börjar jag jobba 60% igen och mellan jobb, föräldraledighet och två barn så finns det inte mycket tid över. Därför lägger jag ribban lågt i år och försöker vara realistisk med vad jag kommer att klara av. En sak till, det här är ingen ångestgrej (förhoppningsvis) för mig, utan jag brukar bli glad av listor och målbilder. Så ni behöver alltså inte oroa er för att jag kommer att få ångest av detta.

retroloverkök
50-talsblogg
anchor tattoo girl forearm

Fotografera mer och utmana min fotoskräck

Hur kommer man över en fotoskräck egentligen? Man plockar upp kameran och fotar såklart. Jag tänker mig att jag ska bli bättre på detta under 2017. Alla bilder i inlägget är såna jag har tagit själv, men eftersom jag har sånt motstånd så är det inte mycket nya bilder som tillkommer. Det ska det bli ändring på i år, jag vill fota mycket mer!

En annan sak är att jag inte längre fotar mig själv. Jag tror det är för att jag inte känner mig som…mig. Det har jag ju redan berättat för er, men jag behöver ändå skriva det tydligt här. Jag känner mig som 10 år äldre, förbrukad, nedspolad i en toalett och utkastad på backen. Hoppas detta ger med sig och att jag visar mig på bild igen här snart.

Färre prylar

Jag har för mycket prylar just nu. Framför allt vintageklänningar som aldrig används. Därför behöver jag sälja en del saker och skänka en del. Här tänker jag att ni ska få följa med lite på resan, om ni har lust med det?

retrofrukost
superlivingamandafrukostretroloverfamiljbarn

Planera middagar

Bli bättre på att planera middagar så det inte behövs handlas varje dag. Just nu är jag i affären var och varannan dag. Tidseffektivt? Inte så väldigt. Speciellt inte när man ska försöka rodda två barn till och från affären i snökaos…

Fixa färdigt ett rum

Jag skulle vilja fixa färdigt ett rum i lägenheten. Just nu är alla rum halvfärdiga. Dels stressar det mig lite, men framför allt så är det ingenting jag vill visa här på bloggen. Så målet är nu att bli färdig med ett rum så jag kan visa lite mer hur vi bor i nya lyan!

skogspromenadposter

saker jag inte säger till mitt barn
vintage border print skirt

Släppa nallen

Jag behöver bli bättre på att logga ur och släppa mobilen för att låta kreativiteten få ta plats. Jag tillbringar alldeles för mycket tid uppkopplad och behöver bli bättre på att låta hjärnan varva ner. Det här tror jag är en stor nyckel till varför många är så stressade idag. Jag älskar ju alla sociala media men behöver verkligen lära mig att ta det lugnare.

Måla färdigt

Jag har rollat halva lägenheten vit men sparat sovrummen eftersom vi inte är säkra på ifall vi ska byta sovrum med barnen eller inte. Men så fort vi har bestämt oss så kommer jag att måla klart. Älskar att måla väggar, terapi på hög nivå!

Ta körkort

Alltid med på listan, av uppenbara skäl. I år är målet att boka en intensivkurs så jag får lappen innan sommaren. Hoppas och tror att det kommer att funka!

IMG_3105 IMG_3161

Åka till Skåne

Förra året hanns det inte med, men i år ska jag bara dit. Västkusten, saltvatten, hedar och sandstränder. Bokskogar och rapsfält. Jag längtar ihjäl mig <3

Senare i veckan tänkte jag berätta om förra årets mål och hur det gick med det!

Hur fina är ni egentligen?

Puss bloggläsare

Aldrig trodde jag att ni skulle skriva så mycket fint när jag berättade om mina problem efter den här förlossningen. Aldrig. Jag känner mig så otroligt glad över att ni är så många här som kikar in, som bryr er och som kommenterar.

Det gör att jag vågar öppna mig mer. För att jag tänker att om det är något som vi behöver prata mer om så är det just den mentala ohälsan. Speciellt efter en förlossning när kroppen ställer om sig enormt är det så galet vanligt att bli deprimerad har jag förstått. Förlossningsdepression heter det till och med, så pass vanligt att det till och med har fått ett namn. Men det är så få som pratar om det. Jag vet att jag inte är ensam, men jag har inte förstått förrän jag har öppnat upp mig hur vanligt det faktiskt är.

Jag ser verkligen fram emot ett fint 2017. En sak som jag peppar inför just nu är att jag ska börja jobba på deltid nästa vecka. Även om det säkert för med sig andra mindre bra saker som stress och toklängt efter barn – så älskar jag verkligen mitt jobb. Jag älskar att vara kreativ, att jobba mot deadlines och jag har saknat mina underbara kollegor den tiden jag har varit hemma.

I största hemlighet längtar jag också efter att kunna äta en lunch i lugn och ro. Utan att ha en bebis i famnen eller försöka rulla vagn med ena foten, eller ”passa på” att äta när bebisen sover.

Såhär gör man för att äta lunch i lugn och ro när man är föräldraledig: 

Jag kastar mig in i köket och börjar laga mat så fort Lukas har somnat, helt darrig av hunger. Något snabbt måste till, pasta med pesto. Spagetti med koktid på tre minuter, perfekt! Jag hackar grönsaker och mozzarella medan pastan kokar. Färdig pesto får det bli, något annat hinns inte med. Maten slängs upp huller om buller på tallriken medan magen protesterar högljutt. Jag sätter mig ner för att äta.

I samma ögonblick som jag lyfter gaffeln mot munnen så vaknar Lukas med ett vrål.

Ridå.

Ps. Vi kallar det ”gaffelsyndromet” här hemma…haha.

Ps igen. Puss och tack för att ni skriver, ni gör mig modig <3

Förvaring

Inlägget är ett samarbete med Pelican Self Storage. 

retroforvaring

I augusti flyttade vi till en större lägenhet. Men trots att vi gick från en tvåa till en tjugo kvadratmeter större trea så är källarförrådet bara hälften så stort jämfört med tidigare.

Istället fick vi en stor klädkammare i lägenheten som sväljer en del bråte, men det är just det som är problemet. Precis i detta nu så har vi slängt in ALLT där inne och utrymmet liknar snarare en återvinningsstation än en garderob. (Att hålla ordning är inte min starka sida som ni märker…)

Jamen kan du inte rensa ut lite då, kanske någon invänder? Jo, det kan jag ju. Men att försöka rensa bland killarnas prylar är inte det lättaste. (”Mamma, var är mitt legotåg som jag inte lekt med på över ett år?”) Och speciellt inte när det verkar bli fler leksaker hela tiden… Dessutom har vi fått en ny liten människa, Lukas, som kommer att bli större och behöva en egen garderob. Just nu har han alla sina små kläder i en enda trådback, men han kommer ju inte alltid ha bebisstorlek.

När man som vi är trångbodda finns det såklart en massa bra ställen att hyra förvaring på. Pelican Self Storage hyr ut förvaring till alla behov, både lång- och kortsiktigt. Att hyra en förvaringsplats är faktiskt något jag funderar på att göra tillfälligt, tills vi har haft tid att inreda den där garderobsväggen i sovrummet. Det skulle vara så skönt om alla större saker som inte kommer användas på ett tag – trehjuling som Leo inte använder längre, lådor med kläder som Lukas inte kommer ha på minst ett år osv. – kan få bo någon annanstans. En kortare tid tills vi har hittat ett bra system här hemma.

Att städa när man har barn är verkligen som att skotta när det snöar. Det kommer bara mer och mer snö hela tiden. Och att städa när man har för mycket saker hemma är som att skotta samtidigt som fjällens alla snökanoner är igång…

Glitter i vardagen

tattoosidepieceroses

Jag var hos en kurator i veckan och har fått allt svart på vitt. Hon var helt underbar och kunde på pricken beskriva exakt hur det är jag känner mig.

”Du känner att du är i en tunnel”, sa hon.

Precis, precis, precis! utbrast jag. Vad är det för fel på mig?

”Du är deprimerad”, svarade hon.

Så nu vet jag att jag, trots alla mina avsikter att inte halka ner, har trillat dit. Det är inte så konstigt förklarade hon efter vad jag har gått igenom. Först blev jag helt stillasittande i fyra månader av rädsla för att föda för tidigt. Något som isolerade mig och tog en massa energi. Sedan, när bebisen ändå aldrig kom, så blev jag igångsatt av ”humanitära skäl” eftersom jag inte orkade vara gravid längre. När bebisen kommer, tänkte jag då, så kommer allt bli som vanligt igen. Då kommer jag bli mig själv igen.

Och sen hade Lukas kolik och skrek dag och natt. Så jag rullade vagn över trösklar, sov för lite och orkade inte med mig själv. När koliken äntligen är över, tänkte jag då, så kommer allt bli som vanligt igen. Då kommer jag bli mig själv. Då börjar livet igen.

Men nu när koliken är över så känner jag inte igen mig själv. Jag vet hur lyckligt lottad jag är med två friska barn, en fantastisk sambo och ett bra liv i övrigt. Men jag kan ändå känna att jag innerst inne är olycklig. En tomhet. En meningslöshet. Det är en så konstig känsla och ingenting jag är van vid. Jag som är så bra på att peppa upp mig själv, att bita ihop, ta ett steg till, försöka, kämpa på, tänka positivt och vara tacksam. Deprimerad.

Så nu letar jag glitter i vardagen. Små saker att förändra för att jag ska må bättre. För att försöka få energin tillbaka. Orka börja träna, få fatt i kreativiteten, träffa vänner. I januari börjar jag jobba, något jag ser mycket fram emot. Till dess så tar jag en dag i taget.

Små tomtesteg framåt.

Höstdepression?

bersåkoppblomma

Varje höst är det samma sak. Jag krisar. Det är som att mörkret tar min energi och långsamt förvandlar mig till någon annan. Jag känner mig tunn, uttänjd, otillräcklig. Som för lite kaksmet i en alldeles för stor kakform. Den här hösten kan vi också toppa kakan med före detta kolikbebis som tycker att sömn är överskattat.

Jag vill vara någon annanstans, men inte här. Jag vill vara mig själv igen. Jag vill hitta tillbaka till den jag var innan barn nummer två. Jag vill ha energi igen. Jag vill sova hela nätter varje natt i minst en månad. Jag vill ha tillbaka min kropp, min livslust och känslan av vem jag är.

Tappar alla bort sig såhär när de får bebis nummer två? Känner någon av er igen er? Har jag en höstdepression? Eller har jag bara haft det tufft en tid? Behöver jag kanske prata med någon?

Behöver jag checka in på spa och ”glömma bort” att checka ut?

Svar ja.

Jakten på den perfekta retroklänningen

Hjälp mig fina läsare! Jag letar efter den perfekta retroklänningen. Jag har (som ni vet) en förmåga att alltid välja de mest extravaganta färgerna och mönstrena. Men alltid när jag ska iväg i jobbsammanhang, på dop eller liknande så provar jag hela garderoben och känner ”jag har inget som passar”. Allt är liksom knallfärgat, mönstrat, för urringat och så vidare.

0157_retrocat_lady_v_butterfly_border_tea_dress_mauer_3

Man kan väl komma som man är invänder säkert någon? Jo, det kan man absolut!. Men på lite mer ”officiella” tillställningar så föredrar jag ofta sobra färger och mönster. Marinblått är en stor favorit, men även svart och andra blå nyanser känns bra i magen. Jag letar efter en enkel siluett. En all-around-modell. En klassiker, om man ska klyscha till det.

hepburn-dress-teal-butterfly-lady-v-london-32

Kjolen ska såklart ha en massa vidd och ett smalt skärp tackar jag aldrig nej till.

874-40-audrey_midnight_blue

Den får absolut inte vara urringad eftersom minsta lilla urringning blir en boobfest på mig. Vill inte flasha folk i jobbsammanhang då det 1) inte ingår i min jobbeskrivning och 2) inte känns som att jag får ögonkontakt med någon när allt med min outfit stavas b-e-w-b-s.

audrey-navy-brocade-swing-dress-p1760-15692_zoom

Här ser ni fyra favoriter just nu! De första två är från Lady V London, nästa från Jetset Trends och slutligen LindyBop. Bilden överst är från bloggen Retrocat.

Det är alltid helt omöjligt att gissa kvalitet när man beställer på nätet. Jag vill ju gärna köpa en klänning for life. Har tidigare köpt en kjol från PinupGirl Clothing och trots att kjolen är en favvo så fick den noppor direkt, samma gäller tröjan därifrån. Så pris är inte alltid en indikation på kvalitet som ni säkert redan vet…

Nu vill jag höra från er. Vilken är er favorit? Eller har ni ett grymt tips på en klänning ni tror jag kommer gilla? *håller både tummar och tår*

Personligt och retro på Hästholmsvägen

retrohem

Titta så fint! En lägenhet till salu på Hästholmsvägen i Stockholm (visning i helgen!). Med blåmålat golv, personligt och fint. Och retro såklart!

retroinredning lägenhet

Lägenheten är ritad och inredd av Lena Nyholm som bland annat gör all dekor till programmet Så Mycket Bättre. (Lena finns på @hejholger på instagram).

platsbyggt skåp retro

Jag föll handlöst för skåpen och mejlade för att fråga. De är platsbyggda av en snickare som använt ikeas vägghängda köksskåp som bas. Sedan har de har byggts in, penselmålats, fått båtsbeslag i teak och en målad skiva ovanpå.

sfd0eebdc249af64f39b3ff1051614865bf_800x800

Den där ingången tackar man ju inte heller nej till.

Tipstack till Maria/Husligheter!

Den läskigaste listan

Eftersom jag gillar listor så har jag svängt ihop en ny: Den läskigaste listan du någonsin har läst. Om alla mina rädslor, fobier och annat läskigt. Enjoy!

sadako

Läskigaste film?

Det måste vara en av de där alla japanska skräckfilmerna jag köpte när jag försökte bevisa för mig själv att jag inte tyckte skräckfilmer var läskiga. Jag ville liksom vara en sån där cool person som kollade skräckfilm för att ”känna något”??? Alltså jag var en sååå jobbig och pretentiös tonåring att det kan ni inte ana.

Det enda jag kände var ren och skär skräck. Sov med lampan tänd efter att ha sett Ringu (the Ring) och får fortfarande panik över Dark Water och the Grudge. Japanska versionerna ska tilläggas.

Läskigaste fobin? 

Spindlar, tätt följt av höjder. Min läskigaste och roligaste spindelhistoria kan du läsa om här.

spider-brazil

Läskigaste skämtet?

När jag kollade på Ringu (filmen jag berättade om ovan) med min dåvarande väldigt långhåriga pojkvän. Den läskiga ungen i filmen har hår över hela ansiktet, så pojkvännen fick för sig att han skulle skämta lite med mig. Han drog fram sitt långa, bruna hår över ansiktet. Jag upptäckte det först efter några minuter och blev så rädd att jag skrek och sedan grät helt hysteriskt. Inget skratt från publiken med andra ord, hehe.

Läskigaste mat? 

Inälvor. Kommer aldrig äta inälvor. ”Men korv då?” undrar säkert någon. Och jo, jag har ätit korv, men äter numera bara sojachorizo från Hälsans kök. Dagens tips på sjukt god och helt inälvsfri korv!

Läskigaste händelsen?

Den gången en annan dåvarande pojkvän föll ihop i ett anfall på restaurang Ghandi i Stockholm. Vi fick åka plingplongdroska till Södersjukhuset. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Eller jo! En annan gång när jag var nybliven mamma och inte hade spänt åt Leo ordentligt i bilbarnstolen. Jag var rädd för att spänna åt för hårt så jag lämnade spännena lite löst. När jag sedan vände mig om i framsätet så hade han somnat och åkt fram så huvudet låg begravt i hans kudde. Minuten innan vi kunde köra av landsvägen och stanna för att se om han andades var den längsta i mitt liv…

Läskigaste typen av människa? 

Män i grupp. Inget skrämmer mig så mycket.

godis-tander

Läskigaste godis? 

Den där tandraden som man kan köpa som lösgodis. SÅ LÄBBIGT. Har aldrig förmått mig att äta den, kanske är godast i världen, men jag fixar ej att smaka.

Läskigaste känslan? 

Jag får panik när jag måste borsta bort halvtorr sand från mina fötter. Alltså djup ångest. Vet ingen annan som får det och har ingen aning om jag är helt ensam på jorden om detta? Undrar vad det kan bero på…

Läskigaste djuret?

Spindlar, tätt följt av hajar.

the-flash-season-2-episode-15-king-shark-recap-zoom-finally-revealed-857737

Läskigaste lukten? 

Innan jag fick barn var det bajs, men är jag så van numera. Så jag väljer istället sån där brun utan sol som man baddar på med bomullstuss. Blääää.

Läskiga saker som du inte är rädd för? 

Saker som andra kan vara rädda för men som jag inte tycker är läskiga: mörker, göra sociala grejer ensam som att gå på bio/äta middag/dansa och att prata inför grupp.