Mitt hjärta är blårandigt

Mitt hjärta är blårandigt. Det är tack vare pappa som, när jag som 6-åring frågade ”hejar jag på Djurgården eller AIK?”, röt ”Djurgården unge, annars..!”

Jag tycker verkligen om fotboll. Fotboll för mig är blod, svett och tårar. Det är 4-3-3. Det är adrenalin, sorg och komplett lycka blandat i en stor känslokompott.

Mitt bästa fotbollsminne är, och kommer kanske alltid vara, när Sverige tog VM-brons 1994. Jag och min syster var på vårt landställe i Skåne. Vi sprang ut på stranden och skrek HEJA SVERIGE, dansade, kramade varandra, lekte att vi var Tomas Brolin (Camilla) och Martin Dahlin (jag). Tror det blir svårt att toppa det fotbollsminnet under min livstid.

Att vara djurgårdare är inte alltid lätt. Jag skulle vilja påstå att djurgårdare är Sveriges mest hatade supportrar. Men det skiter jag i. Jag är en stolt järnkamin.

Ibland tänker jag att alla Djurgårdshatare väljer att glömma hur många gamla Djurgårdare som spelar i landslaget. Men jag har sett killarna spela på Stadion, jag har skrikit, hejat och peppat dem och sånt glömmer man inte. Var tacksamma för att det finns en klubb som Djurgården som fostrat många bra spelare som nu spelar i landslaget. 

Den svåraste tiden för mig som djurgårdare var (såklart) under 90-talet när Djurgården låg i Superettan. Men sedan kom glädjeåren 2002, 2003 och 2005. Jag var i Halmstad när Andreas Isaksson storspelade, stormade Örjans Vall och snodde åt mig lite gräs från planen (som fortfarande ligger och ruttnar i någon låda).

Nu är det en svår period i hockeyn. Jag och en kille som jobbar i samma hus har något vi kallar för ”Djurgårdsakuten”. Det går till såhär:
Jag: Janne, det här är ju förjävligthelvetejäklaskit.
Janne: Ja, fy fan.
Sen mår man bättre. Nej, det gör man inte egentligen. Men man tar sig igenom det, och man är inte ensam.

Oavsett om Djurgården åker ur Elitserien i hockey eller ej så har jag ett blårandigt hjärta. Det kommer för alltid bulta för laget som jag vuxit upp med, älskat och stöttat. Och mitt hjärta byter inte färg.

Ps. Nostalgi-tripp:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>