God mat. Var kan jag kräkas?

”Tack för maten, den var god. Var kan jag kräkas?”

Jag tänkte aldrig på konsekvenserna. Första gången jag lyckades kräkas genom att stoppa fingrarna i halsen så kände jag bara en djup lättnad. Men bulimi är en drog, inget man kan kontrollera, och till slut styrde den hela mitt liv.

”Nej tyvärr, jag kan inte träffa dig, jag ska nämligen ha en mysig ät-och-kräkas-kväll med mig själv!”

Första gången jag lyckades kräkas genom att stoppa fingrarna i halsen var lättnaden enorm. Jag var lite större än de flesta tjejerna i klassen, men i mitt huvud var jag ENORM. Det kunde gå människor på gatan i 100-kilos klassen som jag kände mig större än. Men nu hade jag lyckats kräkas. Nu skulle jag ÄNTLIGEN få bli smal!
Det som var en lättnad från början blev snart en allt större del av mitt liv.
Jag började isolera mig, gömde mig ensam i skogen för att äta, kräktes i burkar i min garderob, gick på promenader för att få kräkas ifred. När jag flyttade hemifrån blev det enklare, ingen som störde mig när jag hade mina ät-och-kräkas kvällar. Jag kunde kräkas hur högt jag ville och ingen såg hur mycket godis jag handlade.

Här är jag 18 år och ”stor som ett hus” – enligt mig själv.

”Ja, det är skönt att bo själv, nu kan jag kräkas hur högt jag vill.”

Ju djupare in i bulimin jag kom, desto mer började jag önska att jag var anorektisk. Anorektiker har en form av kontroll som en bulimiker inte har. Det enda en bulimiker kan kontrollera är på vilket sätt den gör sig av med maten, men aldrig intaget. (Men anorektiker tappar ju också kontrollen till slut, på ett annat sätt).
Jag betedde mig som en alkoholist, köpte godis i flera olika butiker så ingen kunde se hur mycket jag skulle äta. I perioder åt jag ingenting, och kände mig stolt. Sedan i nästa period så vräkte jag i mig allt jag såg och kände bara skam.
Jag hade nog aldrig blivit frisk om jag inte hade fått en heltidsbehandling på 4 månader hos SCÄ. Där lärde jag mig att äta mat på nytt, vad hungerskänslor var och att man kan äta gott utan att känna skam efteråt.

”Ska jag verkligen gå en behandling mot ätstörningar, jag som inte ens är ätstörd?”

Det tog tid för mig att erkänna hur stora problemen var. Det tog ännu längre tid för mig att ändra min självbild. Jag trodde länge att jag var ful, tjock och värdelös. Jag skulle alltid gå ner 5 kilo och då skulle allt bli bra. Jag ville inte acceptera mig själv, för jag hade en fix idé om att jag visste att jag kunde bli perfekt.

”Vilken potential jag har! Jag kan ju bli perfekt om jag vill! Och jag ska börja gå ner 5 kilo”.

När jag ser tillbaka på den här trasiga tonårstjejen så vill jag bara krama henne. Säga att du duger som du är. Din kropp är ju jättefin. I framtiden kommer du att vara stolt över den och omfamna dina kurvor. Det kommer också att finnas kärlek där, för den du är, men också kärlek till din kropp. Från både dig och andra.

”Jag kan aldrig modella. Jag är inte 1,80 och väger 55 kilo.”

Att jag skulle börja modella hade varit en omöjlighet. Vissa kanske tänker att det är ett uttryck för låg självkänsla, men för mig är det tvärtom. Jag känner mig så sjukt snygg och jag är så stolt över mig själv. Den lilla tjejen som hatade sig själv mest av allt hade aldrig vågat dra på sig en klänning, ett par höga klackar och poserat framför en fotograf.

Jag är så jävla stolt över mig själv men också tacksam för all hjälp på vägen. Från tidigare pojkvänner som stöttat mig, SCÄ, vänner och min fantastiska familj. Utan dem hade jag aldrig vågat bli frisk. Det krävs mod att acceptera sig själv, men det är också ärligt. Jag har bara ett liv, en chans.

Och vet ni vad? JAG VILL INTE GÅ NER 5 KILO. Jag är ju jättefin – precis som jag är!

Puss på er!

8 reaktion på “God mat. Var kan jag kräkas?

  1. aww

    så starkt av dig att berätta, och att du är frisk! du är en förebild! lider själv av ätstörning, men kämpar! <3

    Svara
  2. Lisa

    Vilket bra inlägg! Åh, den där känslan av att allt ska bli så bra om jag bara gick ner några kilon. Och den högsta drömmen var också för mig att få anorexi… Känna att man inte KAN äta. Det hade vart något. Istället för att hela tiden fundera på när nästa hetsätning kommer…
    Jag är så glad över att jag kommit över det hindret! Inte frisk, men på god väg.

    Massa kramar!

    Svara
  3. Emma

    puss vännen, saknar dig och tycker det här inlägget var så sjukt bra..har haft liknande syn på min kropp..men nu är jag nöjd över mina curvs :D

    puss!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>