Brev till mig själv

Hej Johanna,

Du tvivlar på dig själv ibland. Du tänker att du kanske inte är så bra som du är, för att du gör fel ibland. Eller du kanske är för liten och rädd och krävande. Eller du kanske har varit ledsen längre ”än börligt” och tänker att du inte får vara det. Eller du kanske inte presterade så bra den där gången som du hade planerat. Eller du har ju inte skrattat och varit den där sköna personen som du är när du är glad på lite för länge, och då kommer ju alla snart att lämna dig för du måste ju prestera för att få behålla dina vänner.

Allt det där är skitsnack. Speciellt det där om att folk skulle lämna dig för att du inte presterar. 1. Det kommer de inte att göra och 2. ifall de nu skulle göra det, då är de ju inte riktiga vänner och det var bara bra att de drog. Hejdå! Önskar er allt gott! Kram på er. Osv. Och så går livet vidare.

Du är helt perfekt oavsett. Oavsett hur du känner dig, oavsett hur många fel du än gör, oavsett om du presterar eller inte. Du är perfekt. Vacker på insidan och utsidan. Fantastisk på alla sätt. Jag vet att du VET DET INNERST INNE, du behöver bara bli påmind om det.

Det finns ingenting som kan dra ner dig så mycket som din inre kritiker. Därför föreslår jag att VI SPARKAR HONOM. Tillsammans. Han finns ju i dig, en del av dig, så du kan bara avsätta honom när som helst.

Jag tycker vi gör det! Han snackar ju ändå SKIT när han säger att du inte är tillräckligt bra. För du ÄR JU DET. Du är ju bra precis som du är på alla sätt som just du är bra på!

Jag tycker vi tillsammans säger åt den där inre kritikern att han inte får bestämma längre. Han får faktiskt inte bestämma om du är rätt eller fel, om du duger eller inte, om du är bra eller inte. Och vet du hur man sparkar sin inre kritiker? Det är precis som det där monstret i Harry Potter, en Boggart. Man måste liksom lura ut Boggarten/din inre kritiken ur sin inre garderob av mörka rädslor. Först erkänna att han finns där, TROTS ATT han visar alla ens innersta mest påtagliga rädslor för att skrämma en till tystnad. Sedan öppna garderobsdörren och möta honom. Och vet du hur man verkligen tar kål på sin inre kritiker/sin Boggart? MAN SKRATTAR ÅT HONOM. Då löses han upp till ingenting! Det är helt magiskt.

HA HA HA tänk att det fanns en tid då jag lät min inre kritiker styra! Vad knasigt det låter ;)

4 reaktion på “Brev till mig själv

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>