Hoppa hopprep / Dag 1 av 50


 
Jag har hoppat på Apan Satt i Granens utmaning att skriva om 50 dagar ur mitt liv. Här kommer min första berättelse.
 
Min mamma är världsbäst. Det upptäckte jag en varm lördag i april. Jag var sju år.
 
Jag hade kommit hem från skolan i veckan och gråtit. De stora tjejerna hade inte låtit mig vara med på rasten. De hade nämligen börjat hoppa hopprep, ett sånt där långt, glittrigt, fint hopprep. Och jag fick inte vara med, för jag kunde inte.
 
När jag vaknade på lördagen så tog min mamma med mig till vårt centrum. Vi gick in i leksaksaffären och köpte ett sånt där långt hopprep. Minst lika fint som de stora tjejernas.
 
Vi kom hem och mamma höll sitt första brandtal för mig. Det första av många.
”Man kan göra allt man vill,” sa hon. ”Det gäller bara att öva”.
 
Hon satte fast hopprepets ena ände i soptunnan och började veva. Hela dagen stod hon där och vevade. Och jag hoppade. Och hoppade. Och till slut så fattade jag! Till slut fick jag in rytmen i att hoppa hopprep.
 
Jag fick lära mig den dagen att ingen bestämmer över vad jag kan och inte kan göra. Det mesta i livet handlar om att öva. Jag fick ett nytt självförtroende, ett nytt förtroende för min egen förmåga. Och jag visste det inte då, men jag skulle snabbt få ryktet om mig att vara bland de bästa i skolan på att hoppa hopprep.
 
Min mamma gav mig det där självförtroendet den där varma aprildagen, och därför är hon världsbäst!
 

18 reaktion på “Hoppa hopprep / Dag 1 av 50

  1. Maddiie

    Sv: åh ska upp till sthlm då så ifall jag får lite tid över och sällskapet jag är med inte protesterar allt för mkt så ska jag tog försöka ta mig dit :)

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>