Det bästa brevet / Dag 6 av 50

 
Det bästa brevet jag fått i mitt liv är från min vän Anna. Det innehöll bara tre bilder och en lapp med en kort text.
 
Först vill jag berätta bakgrundshistorien.
Jag och Anna har gått en del musikutbildningar. När vi var 19 så bodde hon ett år i Motala. Samtidigt som hon bodde där så hade den lokala karaoke-baren en tävling där första priset var en resa till Mallorca för två.
 
Jag och Anna, två snåla 19-åringar med hybris, tänkte: Såklart vi tar hem första priset!
 
Sagt och gjort, jag satte mig på tåget och vi tillbringade hela lördagen med att öva in ett framträdande (med dans och allt) till…eeeh…Final Countdown (jag VET, vad tänkte vi?! Men det var vad vi gjorde). Det andra problemet, förutom låtvalet, var att vi började förfesta lite tidigt. Typ klockan fyra på eftermiddagen. Så lagom till att karoketävlingen började vid nio fick vi bedyra att vi inte var för fulla (vilket vi var) för att överhuvud taget komma in.
 
Det tredje problemet var att låten Final Countdown inte fanns med som låtval på karaokebaren. Vi hade övat hela dagen i onödan. Det fjärde problemet var att vi började improvisera. Anna gick upp och sjöng Black or white, men hon kunde bara halva låten. Vi blev desperata och bestämde oss för att sjunga I love rock’n'roll, men vi var för fulla för att se texten och sjöng bara sporadiskt.
 
Vår sista chans kom när jag, på vingliga klackar, gick upp och skulle köra I will survive. Jag var väldigt mycket singel och slickade precis såren efter att ha blivit dumpad av min första stora kärlek. Plötsligt kom jag på att låten jag skulle sjunga ju handlade om mig. Och inte bara det, den handlade ju faktiskt om alla som hade fått sitt hjärta krossat!
 
”Till alla er som har blivit dumpade!” tjöt/sluddrade jag och tappade mikrofonen.
 
Sedan kom låten igång, men jag hängde inte med i tempot över huvud taget. När jag gick av scenen konstaterade Anna bara: ”Det där gick ju inte så bra.”
 
Resten av kvällen stryker vi ett streck över tycker jag.
 
Tre veckor senare fick jag alltså det där brevet av Anna. Tre bilder och en lapp med text.
Det stod ”DÄRFÖR VANN VI INTE KARAOKE-TÄVLINGEN”. Jag ska bespara er själva bilderna, men vi ser kort sagt hysteriskt onyktra och väldigt förvirrade ut. Fortfarande idag så skrattar jag när jag tänker på de där bilderna. Det är det absolut bästa brevet jag någonsin fått.
 
Ikväll ska jag ut med ett gäng tjejer och vi ska hyra ett karaoke-rum. Anna hänger på och vi har bestämt oss för att köra Final Countdown. För gamla tiders skull.
And maybe we’ll come back to earth, who can tell? 
 

7 reaktion på “Det bästa brevet / Dag 6 av 50

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>