Alla drömmar som går i kras

Det finns en så otroligt sorglig sak som många kvinnor tyvärr delar: missfall. Jag själv fick ett missfall för lite drygt 1,5 år sedan, min första graviditet. Och även om jag bara var gravid i 25 dagar så skulle jag kunna skriva en bok om de där dagarna. För så levande är de i mitt minne, varje känsla var ny och analyserades. Alla tankar på vem det var som bodde där inne. Överraskningen, den häftiga känslan av att ”nu blir vi föräldrar”.
Och sedan bara mörker, bottenlös sorg och hopplöshet. 
 
Jag tänker på fina Emmas inlägg Idag rinner bara blod och tårar och det vrider sig i hjärtat.
Jag tänker också på Louises inlägg Hejdå lilla hjärat, vi ses i Nangijala och det kniper i magen. 
Och jag tänker på mitt eget inlägg: Den värsta dagen i mitt liv. 
 
Jag tänker att det är så himla viktigt att vi pratar om det här, de som vågar, för det krävs ett enormt mod. Den 25 april 2012 var verkligen den värsta dagen i mitt liv. Det var därför jag skrev mitt blogginlägg, för jag vet att det hade hjälpt mig då att läsa om någon annan. Att veta att jag inte var ensammast i världen. När varje person jag såg hade stor mage och ett lyckligt leende, eller en ljuvlig liten bebis i en vagn. Att veta då att jag inte var ensam hade gjort stor skillnad. 
 
Jag önskar såklart att jag vore ensam, på ett sätt. Jag önskar nämligen ingen annan att gå igenom det helvete det innebär. Men eftersom jag inte kan ändra det allra sorgligaste så önskar jag i alla fall att vi vågar prata, berätta och dela det med varandra. 
 
Det är nämligen så otroligt viktigt att inte vara ensam. 
 
Translation: Click on the Google translate bar in the menu. 

5 reaktion på “Alla drömmar som går i kras

  1. sara

    Usch det är verkligen hemskt!
    Man har fått hört mer om missfall nu senaste tiden. Antagligen är det bara mer starka kvinnor som vågar öppna upp och berätta om det.
    Tror det är galet viktigt! <3

    Svara
  2. BabyPeaches

    Det här inlägget gav mig gåshud på hela kroppen. Och tårar trillar från mina ögon. Det måste vara fruktansvärt att gå igenom något sådant.

    Fint skrivet och jag är glad att du vågade.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>