Dag 22 – Det här upprör mig

Det finns såklart en massa saker som upprör mig, bland annat orättvisor i samhället, rasism och antifeminism. Men om jag ska välja en sak i vardagen som verkligen upprör mig är det avundsjuka, missunnsamhet och revirpissande vänner emellan.
Avund har verkligen sitt ursprung i rädsla. Rädsla för att inte duga, för att inte få tillräckligt, för att inte vara bäst, för att inte synas, för att inte få beröm. Den här rädslan går verkligen hand i hand med låg självkänsla och missunnsamhet, saker som jag arbetat mycket på att minimera hos mig själv.
Jag kunde tycka förut att avundsjuka från andra var ett mått på min egen framgång. När jag märkte att andra avundades mig så växte jag några centimeter och kände mig bättre. Så är det inte idag, jag tycker inte längre att det är viktigt vad andra tycker om det som jag har. Det viktigaste är ju att jag gillar mig själv och mitt liv, och det gör jag verkligen. Så avund från andra är verkligen inget bra betyg längre, utan bara något som gör mig illa till mods.
Jag är heller inte avundsjuk på mina vänner och jag känner ingen rädsla inför att andra ska ”härma mig”. Om min kompis skulle vilja köpa samma skor som jag, ha håret som jag och tatuera sig som jag så skulle jag bara tänka ”Vilken grym smak hon har!” Det här med att pissa revir och säga att ”nej det här är mitt, det får du inte”, vad handlar det om egentligen?
En av mina bästa vänner Robin och jag har samma skostorlek, och samma skor. Hon är ofta den som hittar skorna först, men eftersom hon har grym smak så har det hänt att jag köpt likadana. Och eftersom Robin är den hon är så tycker hon bara att det är kul. Min kompis Emma har precis börjat modella (och det ser ut som att hon inte har gjort annat! Så himla grym). Om jag känner mig hotad av det eller är avundsjuk? Inte det minsta, jag har peppat henne sedan dag 1 och tror att hon kommer nå långt. Det finns plats för oss båda två i pinup-genren, och dig med.

Det är liksom så enkelt. Varför ska jag vara avundsjuk på mina kompisar? Varför ska jag, och bara jag, få ha ett par skor och ingen annan? Varför ska jag vara den enda i bekantskapskretsen med ett ankare på armen? Varför får bara jag vara blekt blondin? Varför får bara jag drömma om att vara webbredaktör på ett inredningsmagasin? Man vill väl sina kompisar allt gott i världen? Jag förstår faktiskt inte synsättet.
Det finns en låt som jag sjöng när jag var liten som jag ofta tänker på. Den går såhär:
”Dela med sig
Eller snåla
En vanlig fråga får man tåla
Om du har ett äpple vill du dela det med mig
Eller tar du hela själv?”
Jag har ett äpple och jag vill gärna dela det med dig. Det blir faktiskt mycket roligare så. Puss!
Translation: Click on the Google translate bar in the menu. 

5 reaktion på “Dag 22 – Det här upprör mig

  1. Emma

    Sötnosa! Håller med dig till 110 %!!! :) roligt att du tänkte på äppel-låten! Sjöng den faktiskt för några dagar sedan hihi! Saknarej min sköna böna! <3

    Svara
  2. CherryElliot

    Hejsan! Jag tänkte bara höra ifall du hade någe bra tips på vart man kan hitta en Studentklänning i lite Rockabilly stil? Du kanske kan göra ett inlägg? Är säkert fler som undrar ;)

    Svara
  3. Johanna

    Håller med dig. Själv tävlar jag i en bedömnings sport & jag blir gladare för mina vänners framgångar än mina egna ibland för jag vet att dom verkligen kämpat för att komma dit.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>