Om jag skulle vara med i filmen Grease

retroblogg
 
Handen på hjärtat, jag älskar musikaler, och jag älskar Grease. Jag kommer nog alltid att älska Grease. Jag minns fortfarande när jag såg den, på mitt livs allra första sova-över-fest hos en klasskompis i lågstadiet. (Seriöst – varför sover vi inte över hos varandra längre? Finns det något roligare än ett slumber party? …kanske för att både bebis och man behöver någonstans att ta vägen kom jag just på). 
 
Jag såg filmen Grease och älskade den. Och jag ville så gärna vara en Pink Lady. Rizzo, mansslukerskan med den stentuffa fasaden. Marty, förförerskan som brevväxlade med halva marinkåren. Frenchie med sina beauty school-drömmar och sitt rosa hår. Jan som älskade mat över allt annat. Och Sandy med sina blonda lockar och sin oskuldsfullhet som till slut vågade ändra sin attityd och blev en Pink Lady. Åh vad jag dagdrömde om den där rosa jackan! 
 
En gång i högstadiet skulle min skola sätta upp musikalen Grease. Jag sökte in och gjorde bort mig totalt på audition. Jag var, som jag berättat förut, en enormt osäker tonåring. Så jag ljög ihop att jag kunde alla låtar och alla texter, för att jag hade varit med i musikalen förut i en annan uppsättning. Lögnen uppdagades cirka fem minuter in i audition eftersom jag inte kunde en enda låt (trots att jag sett filmen säkert femtio gånger vid det laget så var det svårare än jag trodde när jag skulle sjunga dem solo). Något pinsamt. Några år tidigare hade jag dessutom gjort bort mig vid audition till Sound of Music på självaste Göta Lejon eftersom jag har två vänsterfötter, är klumpig och inte har någon medfödd taktkänsla. 
 
Jag gick hem och svor på att aldrig mer söka in till en musikal. Vilket jag inte gjorde. Fast idag kan jag tycka att det är himla synd. För jag hade älskat det! Och jag skulle fortfarande älska det. Någon som ska sätta upp en musikal och som vill ha en retroälskande sjungande bebismorsa med två (föredetta numera men ändå) vänsterfötter? Hehe. 
 
Om jag skulle vara med i filmen Grease så skulle jag inte, trots mitt blonda hår, vara Sandy. Nej, nej, nej. Jag skulle såklart vara Rizzo. Mansslukerskan, rivjärnet, ledaren. Vi är så olika, hon och jag. Och ändå så lika. För trots alla hennes masker så är hon en riktig mjukis innerst inne. Och det är ju jag med.
 
En tvättäkta mjukis.  
 
Translation: Click on the Google translate bar. 

10 reaktion på “Om jag skulle vara med i filmen Grease

    1. Retrolover

      Njae, det har jag faktiskt inte längre. Hade det när jag var yngre. Kunde inte dansa för allt i världen. Kunde knappt gå i takt hehe!

      Svara
  1. BabyPeaches

    Du gör så härliga inlägg, Johanna.
    Du är otroligt duktig med ord och det är en fröjd att läsa varenda inlägg du gör. Inlägg som detta ler jag mig igenom varenda mening, det är så härligt!

    Och jag, jag är en Sandy :)

    Svara
    1. Retrolover

      Åh vilken otroligt fin kommentar fina du! Vad galet glad jag blir. Sånt där betyder så mycket att du inte kan ana. Kram på dig Sandy! :)

      Svara
  2. ღ Classica

    Har själv velat göra Grease, men skulle aldrig klara av att spela Sandy lr Rizo, jag skulle klart vilja vara Frenchie. Ser mig mer i henne än dom andra tjejerna.

    Vet du om att man kan träna upp taktkänslan? Du skulle vara nöjd om du var med i en. Det är aldrig försent ;)

    Svara
    1. Retrolover

      Tack! Jag har tränat upp den så gott det går. Gick på trumlektioner och kan spela gitarr helt okej numera. Men det är fortfarande inte naturligt och om jag tänker för mycket…ja då går det som det brukar hehe :)

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>