Tack för insikterna, Paris!

Imorgon bitti åker jag hem. Det har varit härligt intensiva dagar i Paris och egentligen så trivs jag alldeles för bra här för mitt eget bästa. Men just nu så längtar jag ihjäl mig efter min bebis som till råga på allt har fått feber(!!!). Där var det nära att jag tog en taxi till flygplatsen för att jag så gärna ville pussa och ta hand om. Måste också passa på att erkänna att jag är en sån hönsmamma att jag hittills ringt hem flera gånger per dag och krävt att K ska skicka bilder och uppdateringar hela tiden om hur Leo mår. 
 
Men jag har också ätit fantastisk mat, promenerat så fötterna gått i bitar, umgåtts med underbara vänner, köpt mintgrönt nagellack, druckit litervis med kaffe, sovit ut på morgonen, haft efterfest till klockan tre och fotat en massa. Men idag fick kameran stanna hemma när jag på egen hand gjorde Paris till min stad och kom hem med en kasse bestående av en rysk kjol och en fin klänning, båda second hand. Just nu sitter jag och försöker att sätta ord på alla känslor och insikter som jag alltid brukar få på resor. Det här antecknade jag inatt:
 
Jag är i Paris, klockan är kvart i tre på natten och jag inser plötsligt att mitt liv har gått från att handla om viktiga saker till att handla om prestationer. Precis som det tyvärr brukar göra när jag hamnar i stressiga perioder – jag tappar fokus och tror att jag hela tiden måste jobba hårdare för att uppnå nya mål när det ofta handlar om att varva ner och reflektera. Någonstans visste jag att den här resan skulle bli en vändpunkt där jag fick möjlighet att se vad som är viktigt. Och vad som är viktigt är sällan det jag stressar upp mig för. 
 
Det viktiga är inte att prestera mest, jobba hårdast, vara duktigast, ha det renaste hemmet, vara stylad till tusen, skriva flest blogginlägg, komma i tid jämt eller att jonglera precis allt utan att någonsin glömma något. 
 
Det viktiga är faktiskt helt andra saker. 
 
Det är de där kvällarna när Kristofer och jag får sent besök. En kompis som kliver in och har köpt choklad till mig och veganglass till sig och slår sig ner i soffan för att titta på film. 
 
Det är när Leo pussar mig fem gånger på en kvart. När han tar tag i mitt ansikte och liksom trycker sin öppna mun mot min kind för att visa sin kärlek. 
 
Det är när man träffar en ny vän och känner att det här var något som jag vill hålla fast vid. Eller när man träffar sina gamla vänner och känner att man är så glad att de finns i ens liv. 
 
Det är att ha något slags familj som bryr sig om en och som man bryr sig om tillbaka. Jag är väldigt lyckligt lottad på den punkten eftersom jag har både min familj, Kristofers familj och vår familj att bry mig om. 
 
Jag har helt enkelt viktigare saker att bry mig om än det som har stressat mig under hösten. Påminn mig gärna om det är ni snälla, och låt oss påminna varandra om vi någon gång glömmer. Nu är jag på spåret igen och när jag kommer hem så blir det fokus på viktiga saker som att stressa mindre och njuta mer av livet. Puss! 
 
 
Translation: Click on the Google translate bar in the menu. 

3 reaktion på “Tack för insikterna, Paris!

  1. Mari

    Hej

    Tack för att du delade med dig av dina fina insikter, så rätt! Tänk att det ändå ska var så svårt att komma ihåg det:

    Tack för påminnelsen!

    /Mari

    Svara
  2. Johanna

    Så sant som det är skrivet, i fredags gjorde vi precis det.
    Vi bestämde oss för att strunta i alla måsten & drog till Sälen för att umgås med mina föräldrar & min lillebror som jag träffar på tok för sällan tyvärr då vi bor i olika delar av landet. Vi har åkt slalom tills det känts som knäna ska gå i bitar, ätit god mat & druckit gott, bara haft det bra.
    Nu är vi hemma igen och laddade för sista vecka innan jul & lite ledigt.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>