Destruktiv vänskap

När jag var yngre så hade jag vänner som jag inte mådde bra av. Ofta så var det väldigt dominanta personer som jag drogs till likt en fluga till ett utedass. Jag bad, nej bönföll, dem att leda mig, berätta för mig vem jag var och bekräfta mig. Vilket de så gärna gjorde. Men relationerna var destruktiva.

De verkade vara så säkra på vem jag var och tyckte att de kände mig bättre än jag gjorde. Jag upplevde att de inte lät mig förändras utan frös fast mig på samma ställe och protesterade varje gång jag gick utanför ramarna. Det är konstigt egentligen, för jag har haft samma vän flera gånger i mitt liv. Och det har slutat på samma sätt, med att jag i någon dramatisk frigörelseprocess avslutar vänskapen (alternativt blir dumpad för att jag hasplat ur mig elaka saker som jag ångrat efteråt), för att sedan söka upp samma vän i en annan kropp.

Idag kan jag se att det inte var deras fel. De var alla människor med skinn på näsan och ett jävlaranamma som jag beundrade kopiöst. Det var jag. Jag som bad dem om hundra råd som jag sedan inte ville lyssna på, som blev bitter av att höra hur jag egentligen var när jag ville vara någon annan och som låtsades hålla med många gånger när jag borde ha sagt ifrån. Jag var inte ärlig, varken mot mig själv eller dem.

Men för några år sedan beslutade jag mig för att inte längre låta andra diktera vad jag skulle göra. Jag slutade att be hundra människor om råd och få hundra olika svar. Jag bestämde mig för att acceptera den jag var men samtidigt ta reda på vem jag ville vara.

Jag dras fortfarande till starka personer med skinn på näsan, men idag vet jag själv vem jag är. Idag vet jag vad som är rätt och fel i min värld. Idag ber jag några få utvalda om råd i olika ämnen, men oftast så lyssnar jag på min magkänsla.

Hur vet man om man har destruktiva relationer i sitt liv? Det är faktiskt ganska enkelt. Man gör upp en vänskapskarta, likt en mindmap när man sätter sig själv i en cirkel mitten. Sedan sätter man alla människor man har runt omkring sig i små cirklar. Slutligen så drar man pilar utåt eller inåt beroende på om man vill ha personen närmare eller längre bort.

När jag gjorde min vänskapskarta så fick jag det svart på vitt. De flesta pilar pekade utåt för att det var relationer som jag inte mådde bra av egentligen. Jag hade nästan bara destruktiva vänskapsrelationer i mitt liv när jag gjorde min vänskapskarta. Idag så har jag ungefär hälften så många relationer, men alla är bra, även om jag inte längre har tid att vårda alla på sättet som jag skulle vilja.

Nu pekar pilarna inåt.

4 reaktion på “Destruktiv vänskap

  1. Daniela

    Vad bra skrivet om en bra reflektion. Tar åt mig av det du skriver om att acceptera sig själv som man är just nu, för att sen förändra de delar man vill. Helt klart ngt jag får påminna mig om hela tiden!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>