Rädslan för att bli sjukskriven

retro gravid

Sedan veckor tillbaka så får jag onda sammandragningar i tid och otid. Min barnmorska har redan föreslagit sjukskrivning till mig flera gånger, men jag har försökt att vifta bort det. Låtsas som ingenting. Blundat och tänkt att det är normalt. Visslat i mörkret.

Nu har min barnmorska blivit backad av Specialistmödravården på SÖS. Den enda som ska säga sitt är läkaren nästa vecka. Och jag är rädd. Jag vill inte vara sjukskriven, jag vill inte ligga hela dagarna på sofflocket, jag vill inte gå hemma och vara deppig. När en del kanske skulle säga ”Åh vad mysigt!” så kan jag inte tänka mig något värre. Jag vill jobba på, hugga i, ha tusen bollar i luften. Jag trivs ju så, som den som driver saker framåt, den eviga projektledaren.

Min kropp sviker mig. Så känns det faktiskt idag. Varför gör den inte som jag vill? Jag försöker att stressa ner, men det går inte så bra eftersom jag blir stressad av att stressa ner, och ännu mer stressad av att jag blir stressad. För jag ska ju inte stressa säger de. Ta det lugnt, manar alla. Men de talar med en person som alltid levt under fart och fläkt. Att ta det lugnt känns mer som ett straff än en belöning. Och därför är det såklart precis det jag behöver göra. Öva på att varva ner. Släppa taget. Slappna av.

För även om jag tycker att det här är pest och pina, så vet jag ju. Det här handlar inte om mig.

Det här handlar om någon annan. Om ett litet barn, vars hjärta slår nedanför mitt.

Och det barnet är oändligt mycket viktigare än alla jobb i världen.

<3 <3 <3

Pst! Bilden är från min förra graviditet. Jag har inte haft orken att fota mig på ett tag, därför återanvänder jag den gamla bilden så länge.

4 reaktion på “Rädslan för att bli sjukskriven

  1. Sandra

    Usch vad tråkigt att det är så bråkigt för dig med sammandragningarna :/ Känner verkligen igen mig i dina känslor och det tog faktiskt rätt lång tid för mig att komma in i den lunk som både min kropp och min barnmorska förespråkade. Nu har jag hittat en balans som gör att jag kan vara produktiv men på ett balanserat och framför allt lugnt sätt och det är så skönt! Att få vara mig själv fast i ett tempo som varken stressar mig eller bebisen. Hoppas att du också hittar det så du inte behöver gå dina sista månader och känna att du är fast i din kropp!

    Svara
  2. Johanna

    Lyssna på kroppen, ingen kommer att tacka dig för att du driver dig själv & bebis in i väggen. Hoppas du hittar ett tempo som passar dig, bebis & er vardag *kram*

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>