Om att våga lyckas

prickig klänning gran canaria

En person sa till mig en gång att det krävs lika stort mod att våga lyckas som att våga misslyckas. Vågar man aldrig försöka så vinner man aldrig, det är ju givet. Men det är också många som aldrig vågar eftersom de är rädda för att vinna. Innerst inne. Under alla drömmar och önskemål så ligger en djupare rädsla. Man är rädd för att lyckas.

Ofta skapar vi en identitet kring våra sämre sidor. Ett tag så var jag tjejen som alltid drack cola light. När jag försökte sluta var det jobbigaste inte koffeinbristen (i ärlighetens namn så bytte jag bara cola mot kaffe). Det var identiteten. Jag hade identifierat mig så länge som tjejen som drack cola light att det kändes som att jag behövde förklara mig för alla. Förklara varför jag valde bort en dålig vana. Fast nästan ingen brydde sig utom jag.

Att lyckas innebär att förändra mönster och det är ofta förändringen som är läskigast av allt. En rotlöshet i allt det där nya. Vem är jag nu? Vem kommer jag att bli om jag fortsätter?

Det finns såklart en massa rädslor kvar i mig som jag behöver låsa upp. Här är några av dem: fotografi (tycker jag är usel på att fota och hatar att göra det vilket inte direkt korrelerar med bloggen), växter (alla mina växter dör jämt), matlagning (men här börjar jag faktiskt att bli bättre!), ta körkort (SUPERLÄSKIGT JU) osv. Men det är mänskligt att ha rädslor.

Människor som säger att de aldrig är rädda för någonting tror jag är rädda för att se inåt. Alla är nämligen rädda för något. Och hur många rädslor var och en har spelar ingen roll.

Det är hur vi agerar på rädslorna som gör hela skillnaden.

 

Fler texter på samma ämne: 

Självkänsla och att vara mänsklig.

Att ta sig upp ur ett svart hål.

2 reaktion på “Om att våga lyckas

  1. Emma

    Jag vågade inte ta körkort. Skyllde på massa saker hela tiden. Men när Stella va liten och jag skulle börja jobba igen så va jag Tübingen att ta körkort eller säga upp mig. För det skulle inte ha funkat med buss och mina jobbtider.
    Jag tog körkort. Klarade det! Allt på första försöket. Och jag har aldrig i hela mitt liv vart så stolt! Jag kommer ihåg känslan fortfarande. :)
    För jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle klara det! Inte ensam med en 10månaders. Men ingenting är omöjligt, tydligen. :)

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>