I väntans tider

IMG_2811

Hej! Förlåt för radioskuggan, men vi åker mellan landet och staden just nu. Och på det förstnämnda så har jag ingen 4G-täckning whatsoever, något som både är skönt och plågsamt för en internetberoende.

På landet har vi allt som Leo kan önska sig – trädgård att leka i, små bär att äta på, strand att bada vid och skog att traska i. Bara grejen att han kan gå in och ut själv precis när han vill var ett nöjesfält i början. Han gick in och ut ur huset i timmar. In genom ena ingången och ut genom den andra, runt runt runt, tills det var dags att gå och lägga sig.

IMG_2868

Själv går jag mest i väntans tider, med BF (beräknat förlossningsdatum) på fredag och träff med Specialmödravården på torsdag. Jag hoppas nu på att få en igångsättning då jag har haft en så tuff graviditet att jag känner mig helt psykiskt och fysiskt slut. Det är inte likt mig att gnälla här på bloggen och jag vill inte göra det nu heller.

IMG_1055Jag är ju gravid och sååå otroligt tacksam över den ynnesten. Det är ingenting jag tar för givet efter alla missfall. Men samtidigt så känner jag i hela kroppen att det räcker nu, att nu får det vara tillräckligt. Nu har jag bitit ihop i flera månader med ständig smärta, knappt vågat gå hemifrån av rädsla för att dra igång en prematur födsel och det har slitit hårt på mitt psyke. Därför hoppas jag nu på att få en igångsättning, men jag vet ju samtidigt hur svårt det är att få det. Min barnmorska är positiv medan jag försöker att inte hoppas för mycket. Ni kan väl hålla tummarna är ni gulliga?

Puss!

3 reaktion på “I väntans tider

  1. Catty

    Jag håller tummarna för dig! Jag har också haft en tuff graviditet. Mådde illa och spydde fram till v 28. Hade sedan två bra veckor men sedan började en graviditetsklåda utveckla sig. Fruktansvärt, går inte att sova pga detta. Sover ca 2 h varje natt. Vill helst inte sjukskriva mig för jobbet avleder tankarna på att det kliar konstant. Blir det inte bättre med de mediciner jag nu fått utskrivna så blir det eventuellt igångsättning för mig också i v 37 (34 nu). 3 veckor känns dock som en evighet! Jag brukar inte heller gnälla men det tar både psykiskt och fysiskt, så förstår precis vad du menar!

    Hoppas att du får en bra förlossning och att allt flyter på bra hemma med syskonen och nya lägenheten så du får hämta dig o kan njuta av det nya lilla livet!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>