Stockholm <3

cropped-DSC_00291.jpg

Det har tagit nästan en vecka för mig att förstå att det har hänt. Att min hemstad har blivit utsatt för detta.

När jag fick beskedet så var jag på jobbet, norr om city. Jag ringde till Kristofer som jag visste var ute någonstans med Lukas. Han svarade inte. Minuterna innan jag fick tag på honom var oändligt långa.

Jag och en kollega hoppade in i en bil och åkte så långt från citykärnan vi kunde, samtidigt som målet var att komma till söderort där vi bodde. Medan vi satt i bilen stod tunnelbanorna på spåren stilla. Människor kom gående längs Tranebergsbron, på flykt från Stockholms innerstad. De hjälpte varandra att bära, stötta och gå. Barnvagnar, små barn som satt på ryggar, gamla människor med yngre under armarna. Alla hjälptes åt.

Rykten florerade om att det hade varit skottlossning vid Fridhemsplan. Det var totalt kaos. På vägen hem fick jag veta att Kristofer skulle jobba natt på ambulansen. ”Åk inte”, viskade jag och skämdes. Skämdes för att jag var så självisk, när han skulle kunna hjälpa andra.

Jag ville bara ha honom säker. Inte på jobbet, utsatt trots sin skyddsutrustning.

Stockholm blir aldrig densamma igen efter den här dagen. Men så mycket kärlek som visats upp sedan terrordådet har jag aldrig tidigare sett. Kärlek, gemenskap och öppenhet måste segra. Vi måste se till att det blir så.

Ta hand om varandra i påsk <3

2 reaktion på “Stockholm <3

  1. Johanna

    Vet precis vad du menar med att ha sina kära hemma i säkerhet, en av mina bästa vänner kör ambulans i Sthlm & hon hamnade mitt i smeten & då menar jag verkligen mitt i smeten efter händelsen.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>