Kategoriarkiv: Mamma & föräldraskap

5 saker jag inte säger till mitt barn

saker jag inte säger till mitt barn

Jag är verkligen inte perfekt som förälder, långt därifrån. Jag lär mig hela tiden om mig själv och hur jag ska hantera olika situationer. Mitt största problem är dåligt tålamod, något som alltid blir hundra gånger värre av sömnbrist. Det är då jag skriker, säger ogenomtänkta saker och allmänt beter mig som en stor bebis. Inte så smickrande och ganska långt ifrån perfekt om en säger.

Med det sagt så finns det faktiskt 5 saker jag inte säger till mitt barn. Jag tänkte dela med mig av dem – utan att för den sakens skull försöka framställa mig själv som bästa morsan på jorden. (Hjälp, det får ni aldrig tro!)

Äsch, nu slutar jag babbla, nu kör vi.

1. ”Upp och hoppa!” 

Jag brukar tänka på hur jag skulle känna det om jag ramlade och Kristofer direkt vrålade ”Upp och hoppa!” Han skulle få en verbal snyting och jag skulle känna mig kränkt.

Så när mitt barn har ramlat så säger jag alltså inte ”Upp och hoppa!” Med det inte heller sagt att jag totalt tokar ur och tjuter ”ÅHNEEEEJ HUR GICK DET DIN LILLA STACKARE GÖR DET ONT BLÖDER DU HERREGUD MIN LILLA PLUTT!” Det är skillnad mellan empati och sympati. Jag kör ofta ett enkelt ”Hur gick det?” och blåser och tröstar ifall det behövs. Det brukar räcka.

2. ”Sluta gråta nu!”

Jag tycker det är lite extra viktigt eftersom Leo är en kille att aldrig säga att han ska sluta gråta. Jag vill lära honom att hantera sina känslor och bekräfta dem. Är han ledsen så är han ledsen. Då brukar jag bara bekräfta hans känsla. ”Jag märker att du är ledsen nu, är det så?” Jaa brukar han svara då. Och sen frågar jag om han vill ha en kram. Det vill han oftast.

3. ”Krama X nu, annars blir X ledsen!” 

Om mitt barn inte vill krama någon så skulle jag aldrig tvinga honom att göra det. DET HÄR ÄR SÅ HIMLA VIKTIGT PÅ ALLA PLAN. Dels för att jag vill lära honom att han inte får krama någon annan om den personen inte vill. Det är verkligen inte okej. ”Men de går ju bara på förskolan!” vet jag att någon sa till mig. Men nä, det här beteendet grundläggs tidigt. Lär han sig att han måste krama andra mot sin vilja så kan han tvinga andra att kramas mot sin vilja.

Sedan är det också superviktigt i förhållande till vad Elaine Eksvärd har berättat om hur hon blev sexuellt utnyttjad som barn. Jag vill lära mitt barn att hans gränser är viktiga och att ingen vuxen får ta sig friheter med hans kropp.

4. ”Titta hur duktig X är, varför är du inte mer som X!”

Det känns viktigt nu när vi får syskon att aldrig jämföra dem med varandra. Det är väldigt onödigt att jämföra barn med varandra, även barn som är födda i exakt samma månad. Barn utvecklas olika. Jag brukar tänka att oavsett vad det än gäller (gå, äta själv, prata, gå på pottan osv) så brukar det mesta ha löst sig innan skolåldern ;)

5. ”Men Leo, inte ska väl du leka med dockor, det är ju flicksaker!”

Jag kommer aldrig göra skillnad på leksaker. På samma sätt som jag inte kommer kalla det pojkrum eller flickrum. Det heter inte flickleksaker och det heter inte pojkrum. Det heter leksaker och barnrum, därmed basta.

Ps. För att göra de som tycker jag är dum i huvudet ännu argare så kan jag meddela att Leo inte har någon aning om att det finns olika kön. Frågan har inte kommit upp och vi lägger aldrig någon vikt vid det när vi träffar andra barn. Leo kallar alla barn för ”barn” eller ”kompisar”.

5 saker alla säger om att få barn – som inte stämmer

5 saker alla säger om att få barn

När en del människor får reda på att någon är gravid så vill de jättegärna hjälpa till. Och det sättet de tror att de hjälper mest på verkar vara genom att skrämma upp blivande föräldrar om vilket helvete det är att få barn. För det är så många uttrycker sig, ”WELCOME TO HELL” och breda leenden.

”Nu är det kört!” tjuter de, lyckliga över att ha fått ännu en bundsförvant i skiten. Men jag tycker att det mesta är överdrivet. Här kommer därför en lista på 5 saker alla säger om att få barn, men som verkligen inte behöver stämma. 

1. ”Nu får du aldrig mer sova en hel natt!”

Eller så får du sova hela nätter från att barnet fyllt 4 månader, som jag fick göra. Min poäng här är att det är helt olika. Dessutom tror jag mycket på att dela på ansvaret. Personer som säger ”Nu får du aldrig mer sova en hel natt!” kan aldrig ha lämnat ansvaret för natten till en partner och lagt sig på soffan för att sova en hel natt – något vi gjorde redan från att Leo var nyfödd. För vi resonerade som så att två trötta föräldrar var värdelöst. En person tar nattpasset och en person tar morgonpasset. I vårt fall är det ofta jag som tar morgonpasset eftersom Kristofer tycker alla morgnar innan klockan nio är ett svårt straff.

2. ”Säg hejdå till din egentid!”

Samma sak här – jag undrar hur många av de som kläcker ur sig det här som har partners? Självklart blir det svårare att få egentid om du är ensamstående, men har du vänner, familjemedlemmar eller andra närstående som kan avlasta? Då har du din egentid. Egentid är något många prioriterar bort felaktigt för att man tror att man är en bättre förälder om man är med sitt barn jämt. Jag visste redan från början att jag var en sån som behövde mycket egentid. Alltså var jag noga med att ta det redan från början. Kristofer var hemma med Leo i korta stunder själv redan när jag ammade medan jag låg ute på en filt i en park i närheten och bara mös.

3. ”Det är dyrt att ha barn!”

Någon härlig (…) person räknade ut att ett barn kostar en miljon från det att barnet föds till det flyttar hemifrån. Men vi har aldrig märkt av att det är speciellt dyrt att få ett barn. Mycket av de stora grejerna som vagn, bilbarnstol etc. fick vi som gåvor eller köpte billigt begagnat. Vi har också turen att Kristofers syster har barn som är precis lagom mycket äldre. Så vi får en hel säck med kläder en gång om året. Jag kan ärligt säga att den enda löpande utgiften för Leo har varit mat och blöjor sedan han var liten. Alla har såklart inte sån tur att de kan få så mycket kläder av någon, men att köpa barnkläder begagnat är mycket billigare än nytt. Och att köpa vagn, säng etc. begagnat är väldigt praktiskt eftersom att du kan sälja sakerna för samma andrahandsvärde igen efter ett par år. Då får du ju tillbaka pengarna du spenderade!

4. ”Passa på att njuta nu, sen är det för sent!”

Oavsett vad jag och Kristofer än gjorde innan vi fick barn – åt en mysig frukost, kollade på en TV-serie, gick en promenad, åt en middag – så skulle det njutas. För sen skulle det vara för sent. Sen skulle vi bara ha barn och aldrig mer göra såna saker tillsammans. Men så är det ju såklart inte, vi har gjort alltihop sedan vi fick barn och njutit precis lika mycket.

Äta mysig frukost ihop? Absolut. Kolla på TV-serie? Ja, inga problem efter att barnet gått och lagt sig. Äta middag ute? Det funkade inte med Leo de första två åren, så tack alla systrar och mödrar till oss som varit barnvakt. Nu när Leo är äldre så kan vi gå ut och äta på restaurang alla tre och ha det mysigt.

5. ”Nu får du aldrig mer gå på toaletten ifred!” 

Va? Hur kan man inte ha upptäckt det magiska med att gå på toaletten? Att gå på toa är ju detsamma som att få små gyllene pauser av egentid. Jag säger bara till Kristofer att ”nu går jag på toan” och sen sitter jag där inne i en kvart.

Sen att jag mest sitter och tjuväter choklad och scrollar på mobilen är en annan sak…

Andra texter på samma ämne: 

10 saker jag trodde jag aldrig skulle göra som förälder

7 saker jag struntar i som mamma

10 saker jag trodde jag aldrig skulle göra som förälder

vintageblogg

1. Ta lyra på kräks. Är numera OS-mästare på detta.

2. Peta någon annan i näsan. Först med baksidan av en hårnål, men till slut med mitt eget finger. Det är väl inte så noga…

3. Upptäcka att jag inte har snytpapper med mig i parken och då torka barnets snor med min egen hand och sen handen på ett torrt löv.

4. Sega på vägen till affären för att handla är lika med ”egentid”.

5. Kalla min partner för ”pappa”.

6. Leka med Lego med barnet och när han tröttnar leka vidare själv.

7. Pussa ett snorigt barn med 40-graders feber. Jag tar hellre influensan än säger nej när barnet frågar ”mamma puss?” med sin ynkligaste jag-är-sjuk-och-jättesöt-röst.

8. Diskutera bajs. Vid middagen. Medan jag äter.

9. Äntligen få sovmorgon och ändå vakna klockan 07.00 för att min kropp är inställd på att gå upp tidigt.

10. Få en svampig blöja i ansiktet när barnet klättrar upp i sängen och ska gosa på morgonen. Och trots att klockan är härliga 05.20 känna mig lycklig för att han vill ligga där, tätt intill.

Listan är inspirerad av Kitty.

7 saker jag struntar i som mamma

duga som mamma

Här bjuder jag på 7 saker jag struntar i som mamma!

1. Amning till varje pris

Det ska vara mysigt att amma. Är det inte det så kommer jag inte amma bebisen i magen. Jag tänker absolut göra ett ärligt försök att få till amningen. Men jag tänker aldrig mer stå i veckor och storgråta med en hungrig bebis som skriker för att mjölken inte rinner till tillräckligt snabbt. Att vara en bra mamma sitter inte i brösten, så oerhört viktigt att komma ihåg.

2. Laga egen barnmat

Jag gjorde ett enda försök som Leo spottade ut. Sedan köpte jag färdiga barnmatsburkar. När Leo var 1 år så började jag jobba för en barnmatsleverantör och fick lära mig hur bra barnmaten är i Sverige. Att det inte får finnas färgämnen, konserveringsmedel, höga rester av bekämpningsmedel m.m. i barnmat. Sånt där som en kanske oroar sig för om man inte vet.

Jag vet att jag är privilegierad som har råd att köpa två burkar om dagen och jag är tacksam för det. För att den här gången tänker jag nämligen, precis som förra gången, helt strunta i att laga egen barnmat. Jag använder hellre den tiden jag skulle spenderat i köket till att umgås med mitt barn.

3. Stressa runt på aktiviteter

Egentligen är det konstigt att jag var så chill förra gången, Leo var ju ändå mitt första barn. Men jag kände noll krav på mig själv som mamma redan då. Jag gick inte på babysim och jag var på öppna förskolan kanske tre gånger. Vi gjorde annat, det som funkade den dagen, helt enkelt. Det jag och Leo orkade med. Så kommer jag göra den här gången också med den nya bebisen.

4. Att allt ska se så himla bra ut

Min mamma upptäckte en dag att Leos byxor satt bak-och-fram. Det gör väl ingenting, sa jag. Och eftersom ingen tog skada av att byxorna satt bak och fram, allra minst Leo, så fick han se ut så den dagen. Med det här vill jag säga att det finns viktigare saker i livet. Min vagn är skitigast i stan, mitt barns byxor är bak-och-fram och jag har säkert minst en fläck på klänningen. Men om man går fort och ramlar ofta så syns det inte, som min mormor brukade säga <3

5. Städningen

Jag kommer göra viktigare saker med min tid än att städa. Till exempel bebisgosa, sova ikapp, leka med Leo, träna, läsa en bok och blogga.

6. Skuldbeläggande kommentarer

”Har du redan varit på bio själv? Hur vågade du det, tänk om något hade hänt!” ”Va, ska du åka till Paris utan ditt barn? Men det är ju nu ditt barn behöver dig som mest!” ”Vill du ha egentid? Oj, vad tycker Kristofer om det?” Alla dessa kommentarer gjorde mig faktiskt både ledsen och arg förra gången. Nu känner jag mig säkrare i min mammaroll och kommer därmed ha lättare att ignorera sånt som inte vill mig väl.

7. Andra personers råd

”Det är bara att ge lite kokosfett i ersättningen så sover hen till natten!” Jaha, vem har sagt det? BVC? Livsmedelsverket? Barnmatsleverantören? Jaså, en annan förälder på Facebook…

Jag kommer filtrera bort andra personers råd, speciellt i Facebook-trådar. Istället kommer jag lyssna på råden från läkare, BVC, Livsmedelsverket och framför allt på min egen magkänsla. Det brukar bli bäst så.

Bonuspunkt: 

Jag tänker ignorera alla känslor av otillräcklighet och istället peppa mig med att jag duger. För det gör jag. Jag är en bra mamma som älskar mitt barn och vill göra det allra bästa för honom i alla lägen. Ibland lyckas jag, ibland misslyckas jag.

Men varje dag försöker jag, och det är det som gör hela skillnaden.

Vi letar hus och försöker hålla sams

bersåkoppblomma

Det har varit något med den här våren som liksom sugit musten ur oss. Kanske var det för att hösten var så tung, med missfall, tvillingcystor och blödningar. En jul där jag tillbringade mer tid med att krama porslinsskålen än något annat. Kanske är det så.

Jag vet bara att vi har spenderat för mycket av oss själva. Vi är slut som artister. Båda två. Och då gör man det enda rätta: försöker hålla sams. Tills det inte går. Och sen försöker man lite till.

Vi har en strategi, han och jag. Vi behöver båda hämta energi utanför familjen, men också stärka oss inifrån gemensamt. Göra saker ihop och isär. Hitta fast mark igen. Få tillbaka energin. Viktigare än någonsin att göra det nu innan vi får två barn och allt börjar snurra ännu fortare.

Samtidigt tittar vi på radhus och försöker se det framför oss. Se kaffekoppar i solen på på verandan, ett biorum i källaren och kanske en pytteliten trädgård med en sandlåda. Saker som känns så enormt lyxiga att det nästan inte går att tänka sig in i den rollen. Som radhusägare. Det är 5-årsplanen.

Peppläskigt värre.

vabbaleo

För tre år sedan

retroloverLeo

retroloverfamiljbarn

rockabillymum

För tre år sedan kunde jag inte somna. Jag hade varit vaken hela natten, gått igenom en förlossning som kan jämföras med att springa ett maraton, svimmat i duschen efteråt av blodtrycksfall. Men så fort jag såg dig var jag chanslös. Pang. Bom. Rakt i solarplexus. Den största kärleken slog till och jag var drabbad.

Jag visste när jag såg dig att det fanns ett före och ett efter. Att från och med nu så har fokuset skiftats. Från att handla om mig så handlar det om dig. Jag tror det är det som kallas att älska villkorslöst. När man med glädje ger dig varenda grönsak på sin tallrik bara för att se dig le.

Det vore ljug att säga att jag inte kan bli tokig på dig också. Självklart är alla dagar inte rosenskimrande. Men varje dag så älskar jag dig allra högst. Du är det bästa som hänt mig, alla kategorier.

Igår fyllde du tre år och det har varit de finaste, tuffaste, roligaste, jobbigaste och absolut bästa åren i mitt liv. Tack Leo för att jag får vara din mamma <3

7 saker man inte hinner när man vabbar

feminism

Tänkte att vab var ett passande ämne eftersom a) hela familjen ligger hemma med influensa just nu och b) det är vabruari. (Vedertaget begrepp i föräldrasvängen där februari käckt görs om till vabruari för att vi småbarnsföräldrar ska känna oss mindre ensamma när vi varit hemma med arton vabdagar på en månad aka tror att vi är huvudpersoner i Cast Away, skeppsbrutna utan besättning och snart skaffar låtsaskompisar).

Här kommer en lista över 7 saker man inte hinner när man vabbar!

1. Jobba.

Kallas även för att ”vobba” då man försöker att vabba och jobba samtidigt. Har du tur får du in några få effektiva jobbtimmar på en dag. Ipad i all ära, men den kan ändå bara hålla en liten 2-åring sysselsatt i en halvtimme i taget. Resterande tid ska du bära, leka, läsa saga, trösta, mata, gosa och hämta saker. Passa på när barnet sover, det är mitt bästa tips.

2. Städa.

Dammsugaren är framdragen, men så fort du får lite tid över så har barnet lyckats somna. Och vem vill väcka ett sjukt barn som sover? Städningen får alltså vänta till en annan dag. Dessutom är det ändå som att skotta när det snöar. Det blir aldrig stökigt så snabbt som under vab när alla är hemma och varje leksak ska dras fram ur alla skrymslen, eftersom de man har framme redan är tråkiga.

3. Duscha.

Om du passar på när knodden sover så kan du få in en kvarts dusch. Men ett sjukt barn sover oftast inte så länge i sträck, så det gäller att ha badrumsdörren öppen och öronen på helspänn. När som helst kan det komma en liten röst som i sin ynklighet får vilket föräldrahjärta som helst att kasta sig ut ur duschen: ”Bära!” ”Mamma?” ”Dricka!” ”Mamma?”

4. Sova.

Din sömn kommer i andra hand under ett par dagar när du 1-712 gånger varje natt vaknar för att trösta, torka näsa, ge nässpray, hostmedicin, dricka och febernedsättande. Plus de gånger du vaknar bara för att titta till, se så att börnet inte är för varmt/kallt, tar febertempen i örat lite diskret och såna saker.

5. Vara sjuk.

Jo, du kanske också råkar vara sjuk. Men du kommer inte att få VARA sjuk. Så länge som börnet är sjukt så är din uppgift att sköt om hen. Så du kommer lägga pussel, läsa sagor, snyta näsor, fylla på dricka m.m. Och om du egentligen helst av allt hade velat lägga dig med feberfrossa under sjuttioelva filtar och läsa Harry Potter, det hör liksom inte hit.

6. Äta.

Det beror såklart på vab-nivån, men jag har ofta kallat vabbtider för ”småbarnsdieten”. Så fort man sätter sig ner för att äta blir man avbruten och sedan står maten och kallnar, bortglömd någonstans. När Leo var som sjukast hösten 2014 så gick jag ner flera kilo under ett fåtal veckor. Men det rättade jag snabbt till och mår nu hur bra som helst, tackar som frågar.

7. Tänka på sig själv.

Vem bryr sig om sig själv när ens knodd är sjuker? 90% av ens hjärnverksamhet går till att analysera om börnets så kallade ”allmäntillstånd” är dåligt eller bra. Allmäntillståndet är helt enkelt till för att avgöra om hen är ovanligt sjukt eller bara vanligt sjuk. Kan vara nog så svårt att avgöra men min lilla checklista är som följer: Svarar på tilltal, dricker (vätska är viktigare än mat när man är sjuk) och är sig självt så långt det nu går när man inte mår bra. (Jag kom nu på att den här punkten skulle handla om att man inte har tid att tänka på sig själv, men jag kände att jag klarade av det där i början och att jag nu ville prata om barnet istället. Ja, mitt barn är hemma sjukt just nu. Ja, jag lägger 90% av min tankeverksamhet på barnet då. Tror jag precis bevisade min egen poäng).

vab

Bild lånad av fullständigt briljanta Hejhej Vardag som alla borde följa nu.

Mitt livs kärlek är 2 år gammal

Leo

Mitt livs kärlek är en 2-åring som heter Leo. Så fort jag träffade honom så visste jag att mitt liv hade förändrats för alltid. Klyschigt, men sant. Kärlek vid första ögonkastet. Fyrverkerier. Kan inte leva utan. Ska alltid älska.

Men det märkliga i kråksången är att förälskelsen blir starkare hela tiden. Borde det inte vara tvärtom? Som i vanliga relationer, ni vet. Först är man förälskad, sedan efter ett par år är man lite småkär i motljus en fredagskväll, men man har en bästa vän vid sin sida. I vått och torrt. Att bli gammal med, att högakta och såklart älska – men att den där nykära känslan vuxit bort och ersätts av en annan typ av kärlek. Så borde det väl vara?

Men så är det inte med Leo. För jag tror bannemej att jag älskar honom mer och mer varevigaste dag. Som att rymden, som alla säger är oändlig, expanderar och får mer rum för nya galaxer. Ett stjärnstopp av förälskelse i mig. Han förändras varje dag, nya saker hela tiden, och jag älskar varje dag, timme och minut.

Imorse dansade vi långsamt, långsamt, kind mot kind. Vi åt en lyxig scones-frukost, gick till parken och gungade. Leo sjöng alla sina finaste sånger (Old McDonald had a farm, Bä bä och så var det någon låt om äpplen, apelsiner och bananer också). Han tyckte jag var hysteriskt rolig när jag gjorde pruttljud med munnen och ville under inga omständigheter åka rutschkana utan mig. ”Mamma åka rutschkana”. För vi gör allting tillsammans de här helgerna när Kristofer är borta. Ikväll ska vi äta Taco-middag med tända ljus.

Och jag älskar varje minut.

Att vara 2 år

2år

Det så roligt just nu med Leo. Varje dag innebär nya ord, nya lärdomar och nya saker att testa. Allt ska prövas och idéerna är många. Kasta saker vilt omkring sig eller banka hårt med något är en favorit. Men även att sitta och småpilla med saker på ett sätt som inte varit aktuellt tidigare. Jag kan riktigt se hur hjulen i hans hjärna snurrar när han undersöker hur allt fungerar.

DSC_0058

Att vara 2 år är också svårt. Det är frustrerande att inte kunna allt själv. Men det är också det som gör att man utvecklas. Att envisas och bli arg och försöka igen. Jag vill vara mer som Leo. Inte ge upp när jag inte kan. Istället bli frustrerad, arg och gå på’t igen.

För det är ju så man lär sig.

Vabba med en 2-åring

vabba2åring

Att vabba har blivit enklare med åldern. Från början så handlade hela dagarna om att bära, trösta och vårda. Nu när Leo är snart 2 år så kan jag få små pauser när han förströr sig själv. Han ritar, tittar på ett filmklipp eller läser en bok. Själv. Det är helt enormt.

Det känns konstigt att inse det. Dagen kommer att komma när han inte behöver mig på samma sätt längre. När han kan gå upp, klä på sig själv, äta frukost och gå till skolan.
Utan mig.
Hjälp!

vabbaleo