Kategoriarkiv: Resor & äventyr

Skåne i mitt hjärta, del 3

Sista delen om semestern i Skåne. De sista två dagarna latade vi oss mest i stugan. 
 
Vi lade oss på heden i lä från vinden och lapade sol. 
 
 
Vi lagade pannkakor till lunch. När jag säger vi så menar jag mina systrar och Jenny, för nu hade min andra syster Ullis äntligen dykt upp! Hon bor i Norrköping, därför är hon inte lika ombloggad som Camilla. Och inte heller fastnade hon på bild denna gång, bu för det. 
 
 
Jag passade på att fota allt fint porslin jag kunde hitta i vår stuga. 
 
 
70-talsfint! 
 
 
Vi badade såklart flera gånger. Det var inte behagligt, eftersom det var ovanligt kallt i vattnet i år, men det var skönt efteråt. Jag fick ta min svarta bikini eftersom jag inte kan ha den rödprickiga bikiniöverdelen än. Längtar på ett sätt till amningens slut, men på ett sätt inte alls. 
 
 
Leo doppade fötterna i havet för första gången. Faktiskt första gången han badat på något annat sätt än inomhus. 

Han var sjukt skeptisk. Det kan ha varit för att det inte var sådär jättevarmt i vattnet, som det ju aldrig är i Sverige. Allra minst på västkusten. 

 
 
Leo blev så galet bortskämd hela resan. Det var alltid någon som lekte med honom och bar runt på honom varje sekund han var vaken. Jenny, Camilla, Ullis, mormor, morfar och sedan jag eller Kristofer. Leo-heaven helt enkelt.  Det var han värd! 
 
Vi var också förbi Affären affären (den heter så) och det var nostalgi på hög nivå. Affären affären öppnas varje sommar, drivs säkert inte alls med vinst men är mittpunkten på Segeltorpsstrand. Dit alla går om de vill veta något för där finns alla aktiviteter på anslagstavlan. Där vi satte upp vårt hemmagjorda plakat när vi var små om att vi hade satt upp en musikal hemma hos oss och att inträdet kostade en krona. Sedan stod vi på vår veranda och mimade till All Saints och Spice Girls. 
 
 
Något som inte kan beskrivas, men som jag ändå tänkte försöka visa, är alla vackra solnedgångar som Skåne bjuder på i augusti. Ingen är den andra lik, alla är likt snöflingor helt unika och lämnar ett vackert avtryck i sommarsjälen. 
 
Först har vi skymningen. 
 
 
Solnedgången. 
 
 
Den där sista posen lärde jag mig på åttiotalet av Mr Myagi. Den får avsluta en lång serie om Skåne och varför jag älskar denna plats. 
 
Puss! 
 
Translation: Click on the Google translate bar in the menu. 

Skåne i mitt hjärta, del 3

En morgon bestämde jag och mamma oss för att åka till 50-talsboden. Så kallar vi den affären i närheten av Förslöv som vi brukar åka till. Min moster har fyndat hur mycket möbler som helst här och jag har själv Berså-tallrikar och koppar hemma från boden. 
 
 
Det är en hemlig bod vid en hemlig väg. Ifall jag berättar exakt vart kanske jag måste döda er. 

 
 
Vi var inte de enda som hade kommit hit denna soliga dag. Jag ville ta fram trollspöt och skrika ”Obliviate!” så att de aldrig hittade dit igen. Tänk om livet vore som i Harry Potter, då hade jag nog gjort det. 
 
 
Där inne hade någon japan tyvärr redan köpt upp halva sortimentet av lampor. Men det fanns såklart ändå miljoner fina saker kvar. Här kommer en liten bildkavalkad. 
 

 
 
Självklart kunde jag inte hålla mig utan köpte med mig två saker hem. Vad ska ni få se vid ett senare tillfälle. 
 
Eftersom jag fick butikägarens visitkort och även fick ett bra pris så känner jag mig ändå tvungen att skriva ut adressen till boden. Men då vill jag att ni lovar att lämna de bästa sakerna till mig nästa år? Och så får vi hoppas att japanerna lämnar fina lampor till mig till dess. 
 
Adress:
VIARP FORM
Bjäredalsvägen 392
269 72 FÖRSLÖV
 
Och vi håller den här adressen mellan oss? Visst? En liten hemlis? Annars dyker jag upp med ett trollspö utanför din dörr snart. 
 
Puss! 
 
Translation: Click on the Google translate bar. 
 

Skåne i mitt hjärta, del 2

Det kom en dag när himlen lyste grå över oss på Västkusten. Då passade jag, min ena syster Camilla, hennes kompis Jenny och Kristofer på att ta färjan över sundet från Helsingborg till Helsingör. Där har vi några saker som man bara måste göra. Traditioner som jag och mina systrar har gjort nästan varje sommar under vår uppväxt. 
 
 
Helsingör visade sig vara soligt. Molnen hängde tunga över Sverige, men vi fick en riktigt fin dag i Danmark. 
 
 
Tradition 1: Äta rö pölse me brö. Jag som svor tidigare i år på att jag aldrig skulle äta en till korv gick emot mitt beslut och följde traditionen. 
Vi satte oss på en uteservering och njöt. 
 
 
Jenny och Camilla. 
 
 
Jag och Kristofer. Två lite småtrötta småbarnsföräldrar. 
 
Den röda korven! 
 
 
Sedan promenerade vi vidare. Tills vi hittade tradition 2 – Bamseglassen. Bamseglassen består traditionellt av två-tre kulor glass, mjukglass ovanpå, grädde och sylt till det och så en upp-och-ner-vänd chokladboll högst upp. Kan avslöja att man blir rätt så mätt på en Bamseglass.  
 
Vi stannade vid Selmas is. Det såg ut lite som Pippi Långstrump där inne. Det vill säga himla fint, med rödrandiga tapeter, polkagrisar och strössel i burkar. Älskar sånt! 
 
 
 
Och glassen gick inte av för hackor heller. Fast vi fick ingen sylt och grädde den här gången. 
 
 
Vi bara tryckte i oss alltihop. 
 
 
Nästan allt. Jag orkade inte hela tyvärr. Fick slänga. Men nästa år, då kanske jag orkar! 

 
 
Sedan köpte jag en burk från TGR som jag bara föll handlöst för. Billigare i Danmark än i Sverige. Behöver jag verkligen fler burkar? Svaret är förstås att jag alltid behöver fler burkar. 
 
 
Det började mulna på, så då tog vi färjan hem igen. När vi kom fram till Helsingborg så regnade det fortfarande i skurar, men under ett uppehåll så knäppte jag en bild på Dunkerska.
 
Det är helt otroligt när jag tänker på hamnområdet i Helsingborg, hur mycket som byggts där sedan jag flyttade därifrån. Så fint överallt! Tyvärr så var det här den enda visiten vi hann med till Helsingborg så jag får helt enkelt göra en Helsingborg-special en annan gång. 
 
Puss! 
 
 
Translation: On a rainy day in Skåne, Sweden we went to Helsingör in Denmark! 

Skåne i mitt hjärta, del 1

Förra veckan åkte jag till Skåne med min lilla familj. Vi har en stuga på en relativt okänd strand i närheten av Båstad, så nära havet som det bara går att komma. Stugan är brun och smälter in i omgivningen så pass att när vi berättar att vi bor precis vid stranden så undrar folk ”Vadå? Vart någonstans?” 
 
Jag och K bilade ner med Leo som älskar att åka bil. Han sov nästan hela vägen och vaknade till först lagom till Halmstad. Den här bilden tog jag på dem när de stod och tittade ut över ett rapsfält i skymningen. Pappa och son. Mitt hjärta smälte. 
 
 
Vi kom iväg ganska sent, så någonstans mellan Ljungby och Halmstad så skickade min systers kompis Jenny den här bilden: 
 
 
Då höll jag på att förgås av längtan. Den där utsikten (bakom glaset) drömmer jag om resten av året. 
När vi kom fram så färgades himlen knallrosa av solnedgången. 
 
 
Dagen efter var det klassisk svensk sommar med regn + sol = regnbåge. Då såg det ut såhär. 
 
 
Plus liiite Instagram-filter då förstås. Som sig bör! 
 
 
Frukost i solen och sedan var det badväder. Vid elva-snåret sprang jag runt och försökte föreviga allt med vår lite finare kamera som vi hade med. Håll till godo, här kommer en bildkavalkad! 
 
 
Vi har haft stugan sedan före andra världskriget. Min mormor och morfar firade smekmånad här eftersom det inte gick att resa någonstans när det var krigstider. Jag knäppte den här bilden på deras bröllopskort. Fina, eller hur? 
Saknar dem så mycket. 
 
 
Såhär ser stugan ut utifrån. Gammal bild på min fina mamma från två år sedan. 
 
 
Det finns ingen annan plats i världen som Skåne för mig. I nästa inlägg om detta ska jag berätta lite mer om vad vi gjorde, förutom att bada och sola då förstås. Puss! 
 
Translation: Click on the Google translate bar in the menu. 

En vacker sommardag

Eftersom Kristofer hade semester förra veckan så passade vi på att göra saker som man kanske inte hinner annars. Bland annat åkte vi till landet två gånger, åt middag med vänner och fikade på Sivletto
 
En solig dag bestämde vi oss för att ta en promenad till Långholmen. 
 

 
Vi gick längs vattnet hela vägen och valde mellan hundratals badplatser. 
 
 
Min sommarkjol hade åkt på igen, matchade med bara ben och Converse. 
 
 
Längs vägen såg vi vackra trädgårdar, kolonilotter och mysiga fik. 
 
 
Vi såg också ett hus som flöt på vattnet. Både jag och K enades om att det vore rätt svårt att komma hem utan båt. Tänk er att försöka simma ut dit efter en utekväll. 
 
 
Vi hittad ett träd och jag sa till K att gå hela vägen längst ut. Men han vågade inte, den fegisen. 
 
 
Sedan var det min tur. Jag kom cirka två steg innan jag fick svindel. Fick skylla mig själv som skröt så mycket. 
 
Till slut hittade vi vår oas på Långholmen. En liten vik där inte så många andra satt. 
 
 
Utsikten uppåt var väldans fin den med. 
 
 
Leo hade en sovdag. Jag fick som vanligt hålla mig från att väcka honom. Han är så söt när han sover och jag saknar honom galet mycket efter bara två timmar.  
 
 
Vagnfilten i bomull med ankare på som skymtar förbi har jag köpt av En brokig blandning. Bästa köpet! 
 
Jag passade på att sola lite och lukta på blommorna. 
 
 
När klockan var slagen så promenerade vi hem igen. På vägen tog vi en Daim Jordgubb. Sommarens godaste glass!
 
Translation: I had a lovely day the other week with Kristofer and my baby boy. We took a long walk and wound up on the island Långholmen just outside of Södermalm. 

Sivletto-besök

I veckan så var jag och Kristofer på Sivletto, butiken på södermalm i Stockholm. K skulle klippa sig så vi packade ner Leo i vagnen och drog iväg. Ni som har varit där vet säkert att det går en liten vindlande trappa ner till butiken där en barnvagn omöjligt får plats. Men det enda vi gjorde var att säga till så fick vi komma in genom garaget. Hur smidigt som helst! 
 
 
Leo älskar att åka vagn och sover mest hela tiden när han gör det. Så var det även den här dagen, så jag passade på att kamma igenom butiken från ena änden till den andra. 
 
 
Barnkläderna från Rockefella var sjukt fina. Önskar att Leo var lite äldre, då skulle jag ha köpt den här jeansjackan till honom.
 
 
Jag hittade otroligt fina kjolar från Emmy Design. Varenda en vore perfekt i min garderob. Favoriten var såklart den prickiga. Älskar prickar! 
 
 
Sedan blev jag kär i denna cardigan från Jumperfabriken. Jag har ju redan en kofta med ankare på, men visst behöver man två? Visst?
 
 
Den ljusgula vintage-klänningen som jag såg på vår bloggträff i höstas hängde kvar. Ingen med 60-centimeters midja hade norpat den. 
Förresten borde vi ha en ny bloggträff snart! Det var så galet roligt sist. 
 
 
Jag såg ett bekant ansikte på en hylla. Varje gång jag ser den där bilden så blir jag grymt sugen på att klippa lugg igen! 
 
 
Jag tittade på hårblommor gjorda av Rock-a-lilly. De var som små konstverk allihop! 
 
 
Sedan bjöd de på kaffe! Vilken lyx. Starkt och gott och precis vad jag behövde. Tack! 
 
 
På en klädstång hängde spännande nyheter. 
 
 
Bland annat den här fina klänningen. Sailor style! Den där rutiga var också fin. Ja herregud. Om jag var miljonär skulle jag ha köpt hela butiken. 
 
Men det jag till sist fick med mig hem (tack vare en fantastisk tjej i kassan) var ett skärp. 
 

 

Ett SKÄRP med ANKARE på! Åh åh åh så fint. En outfit-bild med denna goding kommer upp inom kort.
(Kristofer köpte förresten en gubbkeps med ankare på också. Tror att jag påverkat honom i positiv riktning där. Blev nästan lite stolt). 
 
Risken finns att jag börjar hänga varje dag på Sivletto nu när jag är mammaledig. Säger bara det. Over & out! 
 
Translation: Click on the Google translate bar in the menu. 
 

Spindel spindel

Igår hände det som bara inte får hända på en semester i Kefalonia. Jag och K hittade en gigantisk spindel i vår hyreslägenhet. Den var så stor att vi började nojja över om den kunde vara giftig. Jag skrek åt K att ta ut den. Han försökte desperat att sparka till gardinen som den satt på så den skulle flyga ut genom dörren.

Gardinen flög ut…men sen flög den in igen och spindeln valde då att få lite extra skjuts in i vårt rum. Jippie. Där stod vi och spindeln och stirrade på varandra i en scen värdig en spagettiwestern. Jag skrek till K att döda spindeln. ”Är du man eller mus?” röt jag. ”MUS” skrek han.

Jag insåg då att vi hade tre alternativ. 1) åka därifrån och då inte veta vart spindeln tagit vägen när vi kom tillbaka. 2) försöka få ut spindeln levande och riskera att bli bitna. 3) döda spindeln. Jag valde alternativ 3, jag är inte stolt över det, men jag krossade den med min ballerinasko i mocka.

Vad har vi lärt oss av den här historien? Vill du döda en spindel så gör det själv. Men ta ett par fula skor istället.

Bettan

Vi har hyrt ett vrålåk. En pytteliten Fiat Panda som knappt klarar av uppförsbackar. Vi kallar henne Bettan. Alla kör om Bettan, till och med mopeder. Hon har den fulaste färgen som finns att få på en bil, men hon har tagit oss runt hela Kefalonia på två dagar. Med genomsnittsfarten 30 km/h. Heja Bettan!