Hur fina är ni egentligen?

Puss bloggläsare

Aldrig trodde jag att ni skulle skriva så mycket fint när jag berättade om mina problem efter den här förlossningen. Aldrig. Jag känner mig så otroligt glad över att ni är så många här som kikar in, som bryr er och som kommenterar.

Det gör att jag vågar öppna mig mer. För att jag tänker att om det är något som vi behöver prata mer om så är det just den mentala ohälsan. Speciellt efter en förlossning när kroppen ställer om sig enormt är det så galet vanligt att bli deprimerad har jag förstått. Förlossningsdepression heter det till och med, så pass vanligt att det till och med har fått ett namn. Men det är så få som pratar om det. Jag vet att jag inte är ensam, men jag har inte förstått förrän jag har öppnat upp mig hur vanligt det faktiskt är.

Jag ser verkligen fram emot ett fint 2017. En sak som jag peppar inför just nu är att jag ska börja jobba på deltid nästa vecka. Även om det säkert för med sig andra mindre bra saker som stress och toklängt efter barn – så älskar jag verkligen mitt jobb. Jag älskar att vara kreativ, att jobba mot deadlines och jag har saknat mina underbara kollegor den tiden jag har varit hemma.

I största hemlighet längtar jag också efter att kunna äta en lunch i lugn och ro. Utan att ha en bebis i famnen eller försöka rulla vagn med ena foten, eller ”passa på” att äta när bebisen sover.

Såhär gör man för att äta lunch i lugn och ro när man är föräldraledig: 

Jag kastar mig in i köket och börjar laga mat så fort Lukas har somnat, helt darrig av hunger. Något snabbt måste till, pasta med pesto. Spagetti med koktid på tre minuter, perfekt! Jag hackar grönsaker och mozzarella medan pastan kokar. Färdig pesto får det bli, något annat hinns inte med. Maten slängs upp huller om buller på tallriken medan magen protesterar högljutt. Jag sätter mig ner för att äta.

I samma ögonblick som jag lyfter gaffeln mot munnen så vaknar Lukas med ett vrål.

Ridå.

Ps. Vi kallar det ”gaffelsyndromet” här hemma…haha.

Ps igen. Puss och tack för att ni skriver, ni gör mig modig <3

Förvaring

Inlägget är ett samarbete med Pelican Self Storage. 

retroforvaring

I augusti flyttade vi till en större lägenhet. Men trots att vi gick från en tvåa till en tjugo kvadratmeter större trea så är källarförrådet bara hälften så stort jämfört med tidigare.

Istället fick vi en stor klädkammare i lägenheten som sväljer en del bråte, men det är just det som är problemet. Precis i detta nu så har vi slängt in ALLT där inne och utrymmet liknar snarare en återvinningsstation än en garderob. (Att hålla ordning är inte min starka sida som ni märker…)

Jamen kan du inte rensa ut lite då, kanske någon invänder? Jo, det kan jag ju. Men att försöka rensa bland killarnas prylar är inte det lättaste. (”Mamma, var är mitt legotåg som jag inte lekt med på över ett år?”) Och speciellt inte när det verkar bli fler leksaker hela tiden… Dessutom har vi fått en ny liten människa, Lukas, som kommer att bli större och behöva en egen garderob. Just nu har han alla sina små kläder i en enda trådback, men han kommer ju inte alltid ha bebisstorlek.

När man som vi är trångbodda finns det såklart en massa bra ställen att hyra förvaring på. Pelican Self Storage hyr ut förvaring till alla behov, både lång- och kortsiktigt. Att hyra en förvaringsplats är faktiskt något jag funderar på att göra tillfälligt, tills vi har haft tid att inreda den där garderobsväggen i sovrummet. Det skulle vara så skönt om alla större saker som inte kommer användas på ett tag – trehjuling som Leo inte använder längre, lådor med kläder som Lukas inte kommer ha på minst ett år osv. – kan få bo någon annanstans. En kortare tid tills vi har hittat ett bra system här hemma.

Att städa när man har barn är verkligen som att skotta när det snöar. Det kommer bara mer och mer snö hela tiden. Och att städa när man har för mycket saker hemma är som att skotta samtidigt som fjällens alla snökanoner är igång…

Glitter i vardagen

tattoosidepieceroses

Jag var hos en kurator i veckan och har fått allt svart på vitt. Hon var helt underbar och kunde på pricken beskriva exakt hur det är jag känner mig.

”Du känner att du är i en tunnel”, sa hon.

Precis, precis, precis! utbrast jag. Vad är det för fel på mig?

”Du är deprimerad”, svarade hon.

Så nu vet jag att jag, trots alla mina avsikter att inte halka ner, har trillat dit. Det är inte så konstigt förklarade hon efter vad jag har gått igenom. Först blev jag helt stillasittande i fyra månader av rädsla för att föda för tidigt. Något som isolerade mig och tog en massa energi. Sedan, när bebisen ändå aldrig kom, så blev jag igångsatt av ”humanitära skäl” eftersom jag inte orkade vara gravid längre. När bebisen kommer, tänkte jag då, så kommer allt bli som vanligt igen. Då kommer jag bli mig själv igen.

Och sen hade Lukas kolik och skrek dag och natt. Så jag rullade vagn över trösklar, sov för lite och orkade inte med mig själv. När koliken äntligen är över, tänkte jag då, så kommer allt bli som vanligt igen. Då kommer jag bli mig själv. Då börjar livet igen.

Men nu när koliken är över så känner jag inte igen mig själv. Jag vet hur lyckligt lottad jag är med två friska barn, en fantastisk sambo och ett bra liv i övrigt. Men jag kan ändå känna att jag innerst inne är olycklig. En tomhet. En meningslöshet. Det är en så konstig känsla och ingenting jag är van vid. Jag som är så bra på att peppa upp mig själv, att bita ihop, ta ett steg till, försöka, kämpa på, tänka positivt och vara tacksam. Deprimerad.

Så nu letar jag glitter i vardagen. Små saker att förändra för att jag ska må bättre. För att försöka få energin tillbaka. Orka börja träna, få fatt i kreativiteten, träffa vänner. I januari börjar jag jobba, något jag ser mycket fram emot. Till dess så tar jag en dag i taget.

Små tomtesteg framåt.

Höstdepression?

bersåkoppblomma

Varje höst är det samma sak. Jag krisar. Det är som att mörkret tar min energi och långsamt förvandlar mig till någon annan. Jag känner mig tunn, uttänjd, otillräcklig. Som för lite kaksmet i en alldeles för stor kakform. Den här hösten kan vi också toppa kakan med före detta kolikbebis som tycker att sömn är överskattat.

Jag vill vara någon annanstans, men inte här. Jag vill vara mig själv igen. Jag vill hitta tillbaka till den jag var innan barn nummer två. Jag vill ha energi igen. Jag vill sova hela nätter varje natt i minst en månad. Jag vill ha tillbaka min kropp, min livslust och känslan av vem jag är.

Tappar alla bort sig såhär när de får bebis nummer två? Känner någon av er igen er? Har jag en höstdepression? Eller har jag bara haft det tufft en tid? Behöver jag kanske prata med någon?

Behöver jag checka in på spa och ”glömma bort” att checka ut?

Svar ja.

Jakten på den perfekta retroklänningen

Hjälp mig fina läsare! Jag letar efter den perfekta retroklänningen. Jag har (som ni vet) en förmåga att alltid välja de mest extravaganta färgerna och mönstrena. Men alltid när jag ska iväg i jobbsammanhang, på dop eller liknande så provar jag hela garderoben och känner ”jag har inget som passar”. Allt är liksom knallfärgat, mönstrat, för urringat och så vidare.

0157_retrocat_lady_v_butterfly_border_tea_dress_mauer_3

Man kan väl komma som man är invänder säkert någon? Jo, det kan man absolut!. Men på lite mer ”officiella” tillställningar så föredrar jag ofta sobra färger och mönster. Marinblått är en stor favorit, men även svart och andra blå nyanser känns bra i magen. Jag letar efter en enkel siluett. En all-around-modell. En klassiker, om man ska klyscha till det.

hepburn-dress-teal-butterfly-lady-v-london-32

Kjolen ska såklart ha en massa vidd och ett smalt skärp tackar jag aldrig nej till.

874-40-audrey_midnight_blue

Den får absolut inte vara urringad eftersom minsta lilla urringning blir en boobfest på mig. Vill inte flasha folk i jobbsammanhang då det 1) inte ingår i min jobbeskrivning och 2) inte känns som att jag får ögonkontakt med någon när allt med min outfit stavas b-e-w-b-s.

audrey-navy-brocade-swing-dress-p1760-15692_zoom

Här ser ni fyra favoriter just nu! De första två är från Lady V London, nästa från Jetset Trends och slutligen LindyBop. Bilden överst är från bloggen Retrocat.

Det är alltid helt omöjligt att gissa kvalitet när man beställer på nätet. Jag vill ju gärna köpa en klänning for life. Har tidigare köpt en kjol från PinupGirl Clothing och trots att kjolen är en favvo så fick den noppor direkt, samma gäller tröjan därifrån. Så pris är inte alltid en indikation på kvalitet som ni säkert redan vet…

Nu vill jag höra från er. Vilken är er favorit? Eller har ni ett grymt tips på en klänning ni tror jag kommer gilla? *håller både tummar och tår*

Personligt och retro på Hästholmsvägen

retrohem

Titta så fint! En lägenhet till salu på Hästholmsvägen i Stockholm (visning i helgen!). Med blåmålat golv, personligt och fint. Och retro såklart!

retroinredning lägenhet

Lägenheten är ritad och inredd av Lena Nyholm som bland annat gör all dekor till programmet Så Mycket Bättre. (Lena finns på @hejholger på instagram).

platsbyggt skåp retro

Jag föll handlöst för skåpen och mejlade för att fråga. De är platsbyggda av en snickare som använt ikeas vägghängda köksskåp som bas. Sedan har de har byggts in, penselmålats, fått båtsbeslag i teak och en målad skiva ovanpå.

sfd0eebdc249af64f39b3ff1051614865bf_800x800

Den där ingången tackar man ju inte heller nej till.

Tipstack till Maria/Husligheter!

Den läskigaste listan

Eftersom jag gillar listor så har jag svängt ihop en ny: Den läskigaste listan du någonsin har läst. Om alla mina rädslor, fobier och annat läskigt. Enjoy!

sadako

Läskigaste film?

Det måste vara en av de där alla japanska skräckfilmerna jag köpte när jag försökte bevisa för mig själv att jag inte tyckte skräckfilmer var läskiga. Jag ville liksom vara en sån där cool person som kollade skräckfilm för att ”känna något”??? Alltså jag var en sååå jobbig och pretentiös tonåring att det kan ni inte ana.

Det enda jag kände var ren och skär skräck. Sov med lampan tänd efter att ha sett Ringu (the Ring) och får fortfarande panik över Dark Water och the Grudge. Japanska versionerna ska tilläggas.

Läskigaste fobin? 

Spindlar, tätt följt av höjder. Min läskigaste och roligaste spindelhistoria kan du läsa om här.

spider-brazil

Läskigaste skämtet?

När jag kollade på Ringu (filmen jag berättade om ovan) med min dåvarande väldigt långhåriga pojkvän. Den läskiga ungen i filmen har hår över hela ansiktet, så pojkvännen fick för sig att han skulle skämta lite med mig. Han drog fram sitt långa, bruna hår över ansiktet. Jag upptäckte det först efter några minuter och blev så rädd att jag skrek och sedan grät helt hysteriskt. Inget skratt från publiken med andra ord, hehe.

Läskigaste mat? 

Inälvor. Kommer aldrig äta inälvor. ”Men korv då?” undrar säkert någon. Och jo, jag har ätit korv, men äter numera bara sojachorizo från Hälsans kök. Dagens tips på sjukt god och helt inälvsfri korv!

Läskigaste händelsen?

Den gången en annan dåvarande pojkvän föll ihop i ett anfall på restaurang Ghandi i Stockholm. Vi fick åka plingplongdroska till Södersjukhuset. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Eller jo! En annan gång när jag var nybliven mamma och inte hade spänt åt Leo ordentligt i bilbarnstolen. Jag var rädd för att spänna åt för hårt så jag lämnade spännena lite löst. När jag sedan vände mig om i framsätet så hade han somnat och åkt fram så huvudet låg begravt i hans kudde. Minuten innan vi kunde köra av landsvägen och stanna för att se om han andades var den längsta i mitt liv…

Läskigaste typen av människa? 

Män i grupp. Inget skrämmer mig så mycket.

godis-tander

Läskigaste godis? 

Den där tandraden som man kan köpa som lösgodis. SÅ LÄBBIGT. Har aldrig förmått mig att äta den, kanske är godast i världen, men jag fixar ej att smaka.

Läskigaste känslan? 

Jag får panik när jag måste borsta bort halvtorr sand från mina fötter. Alltså djup ångest. Vet ingen annan som får det och har ingen aning om jag är helt ensam på jorden om detta? Undrar vad det kan bero på…

Läskigaste djuret?

Spindlar, tätt följt av hajar.

the-flash-season-2-episode-15-king-shark-recap-zoom-finally-revealed-857737

Läskigaste lukten? 

Innan jag fick barn var det bajs, men är jag så van numera. Så jag väljer istället sån där brun utan sol som man baddar på med bomullstuss. Blääää.

Läskiga saker som du inte är rädd för? 

Saker som andra kan vara rädda för men som jag inte tycker är läskiga: mörker, göra sociala grejer ensam som att gå på bio/äta middag/dansa och att prata inför grupp.

Den stora klädlistan

Jag hittade en rolig lista om kläder på Julias blogg!

rockabillytjej

Vad är din jag vet inte vad jag ska ha på mig-outfit?
Min svarta kjol, en kofta, en neutral topp och ett rött hårband.

Var köper du dina kläder?
En del vintage från Etsy, retro från bland andra PinupGirl Clothing och billiga basgrejer från H&M.

Vad har du helst på dig när du ska ut och dansa?
En bekväm klänning med vidd i kjolen och ett par Swedish Hasbeens (skönaste skorna att dansa i). Eller converse.

vintageblogg

Vad sover du i?
Bandtishor och ett par mjukisshorts. Eller ingenting alls om det är varmt.

Vad är dina bästa life hacks när det kommer till kläder?
Markera midjan, det är det finaste som finns på kvinnokroppen. Har du ingen midja så kan du markera direkt under bysten för en fin siluett.

Hur ofta köper du kläder?
Väldigt sällan! Jag köper kanske några få plagg om året och använder de jag har till de går sönder. Då har jag ofta lappat ihop, sytt om och försökt trixa med dem. Ifall de blir för små/stora eller om jag tröttnar så brukar jag skänka till Myrorna.

vintageblogg

Vad är det störigaste i din garderob?
Att jag har ungefär hundra sommarklänningar men använder dem inte så ofta. Jag bor i fel land! Det är ju kallt jämt här och även om man kan sporta blommigt mitt i vintern så är jag ofta sjukt osugen på det. På vintern vill jag mest ha saker som tål slask och snö, det vill säga enfärgat. Inte ljusblommigt.

Det andra mest störiga just nu är att jag inte kan ha hälften av min garderob efter graviditeten. Midjan är tillbaka (tack för det braiga gener!) men det ligger fortfarande lite vadd på kroppen kvar och skvalpar här och där. Så kjolar går bra, men inga klänningar är bekväma. Men kanske till våren!

Vad gör du med kläder du inte använder?
Som jag skrev ovan, jag skänker till Myrorna. Dessutom har jag en hel del vintage att sälja, ska bara få lite tid över så tar jag tag i det tänker jag.

Vilka plagg har du svårt att hitta?
Ankelkorta capribyxor med hög midja i bomull UTAN veck vid midjan. Det verkar som att alla tillverkare gör pressveck vid midjan på dessa byxor, varfööööör. Någon som har några bra byxtips?

retroblogg

Hur förvarar du dina kläder?
Jag hänger mina klänningar, kjolar och blusar. Resten viker jag och lägger ”stående” så man ser vad man har när man drar ut lådan. Alltså inget på hög, då blir det alltid kaos i min garderob.

Vad känner du dig fin i?
Rött läppstift, eyeliner och fina underkläder. En kjol eller en klänning. Om jag har en bra hårdag så kör jag utsläppt, annars hårband och en liten snurra i luggen.

Vad undviker du i klädväg?
Byxor med alldels för låg midja, kläder som inte sitter bra på min kropp (ALLT från Zara sitter helt fel till exempel), plagg som inte framhäver midjan. En femtiotalssiluett passar mig med breda höfter och smal midja perfekt.

rockabillygirl

Vad har du på dig när du degar runt hemma?
Mycket byxor och shorts faktiskt eftersom det är bästa plagget för häng med barnen. Jag är verkligen inte så att jag behöver sminka mig och klä upp mig dagligen. Den vanligaste hemma-uniformen är bekväma byxor och en tröja. Förut hade jag en onepiece som jag kröp ner i men den fick jag pensionera, fick ett übersexigt hål i grenen…

Hur sorterar du ut dina kläder?
Det jag inte älskar eller trivs i brukar ryka. Men jag har som sagt en hel del som jag vill sälja just nu.

Hur ofta tvättar du?
När jag måste, men vi har tvättmaskin i lägenheten så det gör det hela lite enklare.

vintagesailordress

Vilka plagg är underskattade?
Sjömansklänningar. Det absolut finaste jag vet!

Vad använder du oftast för underkläder?
Jag känner mig finast i spets och färg. Men det blir mycket svarta trosor också. Jag bryr mig inte om sånt som att matcha underkläder med behå, om jag inte vill känna mig extra fin.

Vilka är de snyggaste plaggen du vet på killar?
Okej, håll i er: gråa mjukisbyxor……………… Det absolut hetaste jag vet.
Annars så gillar jag jeansskjorta och svarta slacks. Är riktigt svag för den looken. Gärna i kombo med tatueringar och lite skäggväxt. YUM.

retroloverskirt-700x960

Vad har du burit som folk har rynkat på näsan åt?
Min stil är verkligen inte för alla så jag är säker på att en och annan näsa rynkas, men det bryr jag mig inte om. Under min första dejt med Kristofer så hade jag ett par blommiga kostymbyxor på mig. Efteråt berättade han att han tyckte att de brallorna var riktigt fula. Då hade jag på mig dem nästan varje dag i en vecka…hehe. Kallade dem mina clownbyxor och älskade dem till de ramlade isär.

Vad saknar du i din garderob?
En fin vinterkappa.

Handen på hjärtat: kan du sy?
Jag kan lägga upp kjolar och sy in plagg. Sy fast en knapp. Men jag har aldrig sytt ett plagg från grunden och alla omfattande ändringar brukar jag lämna åt proffsen.

Miss Peregrine tar Tim Burton tillbaka till femtiotalet

miss-peregrine-s-home-for-peculiar-children-emma-bloom-ella-purnell

Skillnaden mellan Hollywood och litteratur blir inte mer tydlig än i Burtons filmatisering av ”Miss Peregrine’s home for peculiar children”.
I boken kan Emma kasta eld, räddar livet på huvudpersonen och är allmänt kick-ass.

I filmen har Emma plötsligt bytt krafter med Olive, en vän älva vars kraft är att hon flyter upp till himlen om hon tar av sig sina platåskor.

Olive då som nu har fått Emmas eldkrafter? Hon är kär i någon snubbe som behandlar henne dåligt.
Och inte en enda eldboll kastar hon mot monstren.

hq3

Men Miss Peregrine kan säkert trolla så Tim Burton kommer tillbaka till femtiotalet där han och hans kvinnliga karaktärer hör hemma.

Fransk pastellig inredning när den är som bäst

inside-closet-lisa-gachet-make-my-lemonade-0712-2

Hej och tittut fina läsare!

Jag är ledsen att jag inte har bloggat på ett tag. För att vara helt ärlig så tog Lukas kolik 100% av mig. Jag håller fortfarande på att, så sakteliga, hitta tillbaka till mig själv. Ibland önskar jag att jag var en av de där som bloggade under tiden – gnällde av mig om ni så vill – men jag vill ju att den här platsen ska vara precis tvärtom. Ett ställe där ni kan bli inspirerade, hämta kraft och se på vackra saker. Alltså höll jag de mörkare delarna borta från bloggen och den tuffa historien får berättas i efterhand istället. När jag har fått lite perspektiv.

inside-closet-lisa-gachet-make-my-lemonade-0706-2

Jag ville bara säga att jag fortfarande finns kvar här och kommer att uppdatera snart igen. Till dess får ni se detta härliga vitaminpiller från Make my lemonade. Vilket underbart franskt hem, eller hur? Jag vill flytta in direkt.

inside-closet-lisa-gachet-make-my-lemonade-0716-2

Är också så oerhört trött på allt svart-vitt-grått-brunt. Alla välstajlade hem med samma saker överallt. Så jag söker inspiration från andra ställen, för att få min färgglada vitamininjektion. Jag hoppas att ni gillar! Tipstack till Elsa.

inside-closet-lisa-gachet-make-my-lemonade-0740-2