Etikettarkiv: hur överlever man

Så överlever man kolik

kolik

Den här texten är till dig. Du som har ett kolikbarn och googlar ”så överlever man kolik”. Det gjorde jag hundra gånger om dagen. Jag läste allt, alla studier, alla tips, alla råd.

Den här texten är baserad på ren överlevnad. Vill du ha avancerade råd så behöver du kontakta BVC. Jag är inte utbildad inom vård och omsorg. Jag är bara en förälder till ett barn som hade kolik i tre månader, en av de värsta tiderna i mitt liv.

Här kommer mina råd till dig.

1. Testa allt

Magdroppar från Polen? Japp. Kamomillte på sked? Yes. Mjölkfritt i flera veckor? Absolut. Allergiutredning? Ålrajt. Akupunktur mot kolik? Japp, pengar i sjön för vår del, men det kan hjälpa andra. Jag fick också veta att lactobaciller har en bevisad effekt mot kolik och kontaktade produktchefen för Semper magdroppar. Hen berättade att man kunde ge 10-15 droppar om dagen utan att det var farligt, så det gjorde vi.
Testa allt så du vet att du har gjort det. Men. Det är också viktigt att…

2. Ge upp

När du har testat alla magdroppar på denna planet, kostförändringar, flaskor, amningstekniker, akupunktur, sätt att rapa bebis på, you name it – ge upp. Det kan vara jobbigt att göra det, men du behöver göra det. Annars kommer du att driva dig själv och din omgivning till vansinne.
”Han skriker kanske för att jag åt tomat!”
”Tänk om det var för att vi inte lyckades rapa ordentligt den där gången!”
”Åh om jag ändå inte hade börjat med de där dropparna, det är deras fel!”
Nej, svarade min sambo (som även är sjuksköterska) lugnt, det är för att han har kolik. Och till slut förstod jag.

Kolikbarn skriker. Ingen vet varför. Vid någon tidpunkt måste du acceptera det och försöka göra det bästa av en omöjlig situation.

3. Ta hand om dig själv. 

Orkar du inte amma? Gör inte det då. Jag behövde sluta amma för att behålla förståndet. För att kunna komma hemifrån då och då. Jag orkade inte hyra någon pump och värma bröstmjölk i vattenbad. Jag ville bara vara fri. Och i samma ögonblick som jag slutade amma så blev mitt liv lite lättare.

Skäms inte för att du gör saker du behöver för att överleva. Om du behöver komma hemifrån, gå. Om du i såna fall måste ge ditt barn till en barnvakt som din bebis inte känner, gör det ändå.  Om du behöver ha hög musik och öronproppar för att orka med skriket, ha det. Vad det än är. Gör det.

4. Stressa inte

Stressa inte och oroa dig inte inför framtiden. Jag spenderade mycket tid med att oroa mig över min relation som knakade i fogarna (den gör det). Jag oroade mig över min kropp som fortfarande var i samma skick som när jag var nyförlöst (jag åt godis varje dag och tränade aldrig). Jag oroade mig över min 3-åring som inte fick fokuset som han behövde.

När jag ser tillbaka vill jag bara krama om mig själv och säga att det kommer att ordna sig. Det kommer inte alltid vara såhär. En dag så kommer koliken vara över och du får sova en hel natt. Ditt liv kommer att återvända. Din energi också. Och din relation kommer att bli bättre när ni båda är utvilade. Jag lovar. Stressa inte över framtiden, den kan vänta.

5. Hitta en kolik-kompis

Gå med i en Facebook-grupp och hitta en annan förälder till ett kolikbarn. Det är nämligen bara andra föräldrar till kolikbebisar som förstår varandra. Ledsen att behöva säga det, men du som inte har haft en bebis med kolik kan aldrig riktigt förstå.

Jag lärde känna en fantastisk tjej i Skåne och vi skrev till varandra på Facebook mitt i natten. Det var ofta snabba saker, ”Nu börjar nattpasset igen, huuur ska man orka!” Men det var skönt att få skriva av sig till någon som förstod mig till 100%. Vi håller fortfarande kontakten, vi har gått igenom eld tillsammans och kommit ut på andra sidan.

6. Lämna en gråtande bebis

Efter jag fick mitt första barn så hörde om det hemska Shaking Baby Syndrome. Det är när föräldrar skakar sin skrikande bebis så hårt att den får hjärnskador. Jag minns hur jag förfasade mig över detta. Hur kan man göra något så hemskt? Hur kan man ens hamna i den situationen? Stackars, stackars bebisar!

När mitt andra barn Lukas kom så sa jag och sambon till varandra med en mun: ”Det är föräldrar till kolikbarn som skakar sina barn”. Man kan inte förstå frustrationen som leder en till den punkten om man inte har varit där. Jag förstod inte innan jag hade varit ute och gått mitt i natten med vagnen i ösregn av ren desperation. Innan jag rullat vagn i timmar. Innan jag lyssnat på skrik i typ 23 av dygnets 24 timmar i flera veckor. Jag förstod verkligen inte, men det gör jag idag. Man ramlar över kanten och gör något, vad som helst, för att få skriket att sluta. Det kan hända dig och det kan hända mig.

Därför är det oerhört viktigt att du lämnar din bebis ibland. När du blir så frustrerad att du inte längre känner igen dig själv, lägg ditt barn själv i sängen eller vagnen och gå till ett annat rum och andas i ett par minuter. Att inte göra det är förenat med livsfara för ditt barn.

Jag har ett minne av en gång när både jag och min sambo stod utanför sovrummet där vår bebis skrek med uppspärrade, vilda blickar. ”Det är DIN tur!” ”Men jag tog honom hela natten!” ”Tror du jag kunde sova i det där oväsendet eller?” Osv.

Att lämna ett gråtande barn själv går emot alla principer, känslor och moral. Men ibland kan du behöva göra det för att behålla ditt förstånd. Gör det då och ha inte dåligt samvete för det. Du gör det som är bäst och mest säkert för din bebis.

—————————————————————-

Om du har fler frågor eller bara behöver skriva av dig – kommentera. Jag finns här. Jag bryr mig, för jag vet vad du går igenom. Men jag vet också att DET KOMMER ATT GÅ ÖVER. Promise!

Idag är Lukas sex månader och koliktiden är bara ett minne. Igår kväll så satt jag i soffan och kollade på TV. Sen sov jag nästan hela natten, med ett uppvak för matning.

Så kommer det att bli för dig också. Men till dess – överlev. Jag hejar på dig. Du fixar det här, även fast du inte tror det själv.

Och är det någon annan som har något smart att tillägga, skriv i kommentarsfältet!