Etikettarkiv: mamma

Ett stort (litet) avslöjande

retrolovergravid

Hej alla fina läsare! Ni kanske har undrat var jag har hållit hus? På sistone har det bara varit sporadiska inlägg och väldigt lite nytagna bilder på mig. Det har sina förklaringar.

vintagegravid

Det är så att jag har mått ungefär som en babians bakdel. Det har varit en smärre bedrift att sätta på jobbdatorn på morgonen och ungefär som att bestiga Kilimanjaro att ta sig till närbutiken för att handla.

retroloverpregnant

Jag har nämligen en liten bebis i magen! Redan fått en kula också, mest tack vare en hälsosam diet av Lergigan comp, honungsmackor (smör får mig att spy) och snabbnudlar.

Att vara gravid, vänta knodd, ha en bulle i ugnen! Sån enorm glädje att jag vill göra vårskriket var och varannan dag. Hjula nerför hela Götgatan. Dra igång vågen bland publiken på Ullevi.

Hjälp vad lyckligt lottad jag är!

Jobbar du heltid och är mamma?

vabbaleo

Sedan jag började jobba igen för ungefär ett år sedan så är det många som har frågat mig om jag jobbar heltid. Det är såklart ingen som menar något illa med det, de flesta är bara nyfikna. Men jag tänkte att vi kunde problematisera frågan lite grann ändå.

Det är nämligen inte någon som frågar min sambo om han jobbar heltid eller inte. Alla förutsätter bara att han fortsätter arbeta precis som han gjorde innan han fick barn. Jag har däremot fått frågan uppåt tjugo gånger senaste halvåret.

Så hur är det då, har jag gått ner i tid nu när jag blivit mamma och har barn på förskola och ska hämta-lämna och så? Svaret är nej, jag jobbar heltid och kommer att fortsätta med det.

Det är tyvärr så att min kille har fastnat i den så kallade ”mansfällan”. Han har ett lågavlönat jobb inom vården där han bara räddar liv, istället för att jobba med viktigare saker som marknadsföring och strategier. Jag är den som drar hem mest cash helt enkelt. Jag brukar påminna honom om det när han ifrågasätter varför det är han som ska gå ner i tid. Om någon ska göra det så är det ju han! Jag skulle bara ha precis lika mycket att göra men få mindre betalt. Och det skulle ju påverka familjens ekonomi i längden om man säger så.

Där finns det ju tyvärr inte mycket att göra, han kan gå ytterligare ett år på Universitetet och höja sin lön, men något jättelyft kommer det ju aldrig att bli. Att vara sjuksköterska är ett kall, det vet ju alla, och han tycker dessutom att det är jätteroligt att umgås med sitt barn. Därför är det han som ska gå ner i tid. Det är inte jag som gör upp reglerna för hur det funkar i samhället tyvärr, visst har jag lite dåligt samvete när jag jobbar jämt, men det är ju ändå så att pappan är viktigast för barnet i slutändan.

Jag hoppas att alla förstår att jag var lite ironisk där.

Som en knytnäve i magen

På mitt jobb finns ett gym i huset där jag brukar träna på luncherna. Där träffar jag titt som tätt en tjej som är riktigt stark. Alltså sådär skitstark som jag själv skulle vilja vara, med muskler som orkar lyfta jättetungt och massor av spänst i stegen. Idag frågade jag henne hur mycket hon tränar.

Varje dag.

Inte varje dag, väl?

Jo. Varje dag. Lunch och kväll.

”Fy fasen vilken lyx!” utbrast jag. ”Tänk att ha all den där tiden att ägna sig åt sig själv och bara få träna precis så mycket som man ville.”

Hon tittade på mig.

”Vet du,” sa hon. ”Jag skulle byta med dig precis när som helst. Jag skulle också vilja ha någon att komma hem till på kvällarna och ett helt gäng med ungar som krävde all min tid. Men nu har jag inte det, så då tränar jag istället.”

KA-POW. Stenhård knytnäve rakt i magen.

Min reaktion hade varit spontan, direkt från hjärtat, men jag bad om ursäkt för min tanklöshet och fick en ordentlig tankeställare. Det där vardagslivet som jag lever, det som jag ibland känner gör det lite svårare för mig att bli så stark som jag egentligen vill, är ju faktiskt ett drömliv.

Det gör inget att jag inte orkar lyfta hundra kilo. Jag får lyfta 14 kilo kärlek varje dag istället, nämligen min son. Och det är ju det allra viktigaste.

IMG_4017
Translation: At the gym today I said something to another girl there. And I got a reply that made me feel grateful for what I have. Which is something I need to remember more often. But then again, who doesn’t?

Leo fyller 1 år idag

För ett år sedan så kom en liten Leo till världen och sedan dess har mitt liv aldrig varit densamma. Det mesta har blivit tusen gånger bättre och vad jag gjorde utan den där lilla bebisen har jag ingen aning om. Jag minns att jag hade oändligt med tid att känna efter hur jag egentligen mådde. Var jag kanske stressad, orolig, arg över något, glad eller lite nere? Många timmar varje vecka gick åt till att nästan bara tänka på mig själv och känna efter. Mycket problem som jag upplevde var inbillade och onödig energi, och framför allt tid, lades på alla känslosvängningar.

Den tiden har jag inte idag, och det är jag bara glad över! Jag har blivit en mycket mer harmonisk människa av att få barn. Sedan att Leo råkar vara en av typ världens gladaste ungar har ju också hjälpt till. Så enkel att ha att göra med, så snäll och glad. Varje morgon får man ett stort leende när man tar upp honom ur spjälsängen. Livlig, nyfiken och superintensiv, absolut, men alltid glad.

Det enda jag vill säga om det här året är att det har gått på tok för fort. Jag skulle vilja frysa tiden och få njuta av lite mer bebis innan Leo blir för stor. Men med tanke på hur det här året har kört i Formel 1-hastighet så kommer väl Leo snart hem med en pojk/flickvän, säger tjena morsan med målbrottsröst och pratar om att flytta hemifrån.

Min lilla bebis som blev ett barn.

Leo