Etikettarkiv: sjukskriven

När kommer bebis? Du får gissa!

jenhellpregnantretrolover

Precis som sist så tänkte jag att ni som vill får gissa när bebisen kommer! Alla bebisar kan ju komma +-2 veckor från beräknat födelsedatum. Mitt beräknade födelsedatum är 22 juli, så bebisen kan alltså komma när som helst mellan 8 juli och 5 augusti. Men mest troligt statistiskt sett är att den landar någonstans mellan 20 juli och 5 augusti.

Som ni vet så har jag varit sjukskriven sedan april med risk att föda för tidigt – men det har inte hänt och jag är själv bombsäker på att jag kommer gå över tiden. Jag tror att jag kommer föda i vecka 40+6, den 29 juli.

Med Leo gick jag två dagar över tiden och den här gången tror jag det blir 7 dagar.

Vad tror du? Skriv en kommentar så publicerar jag ett nytt inlägg senare med allas gissningar. Så får vi se i juli/augusti vem som vinner! :)

Bild av JenHell

Rädslan för att bli sjukskriven

retro gravid

Sedan veckor tillbaka så får jag onda sammandragningar i tid och otid. Min barnmorska har redan föreslagit sjukskrivning till mig flera gånger, men jag har försökt att vifta bort det. Låtsas som ingenting. Blundat och tänkt att det är normalt. Visslat i mörkret.

Nu har min barnmorska blivit backad av Specialistmödravården på SÖS. Den enda som ska säga sitt är läkaren nästa vecka. Och jag är rädd. Jag vill inte vara sjukskriven, jag vill inte ligga hela dagarna på sofflocket, jag vill inte gå hemma och vara deppig. När en del kanske skulle säga ”Åh vad mysigt!” så kan jag inte tänka mig något värre. Jag vill jobba på, hugga i, ha tusen bollar i luften. Jag trivs ju så, som den som driver saker framåt, den eviga projektledaren.

Min kropp sviker mig. Så känns det faktiskt idag. Varför gör den inte som jag vill? Jag försöker att stressa ner, men det går inte så bra eftersom jag blir stressad av att stressa ner, och ännu mer stressad av att jag blir stressad. För jag ska ju inte stressa säger de. Ta det lugnt, manar alla. Men de talar med en person som alltid levt under fart och fläkt. Att ta det lugnt känns mer som ett straff än en belöning. Och därför är det såklart precis det jag behöver göra. Öva på att varva ner. Släppa taget. Slappna av.

För även om jag tycker att det här är pest och pina, så vet jag ju. Det här handlar inte om mig.

Det här handlar om någon annan. Om ett litet barn, vars hjärta slår nedanför mitt.

Och det barnet är oändligt mycket viktigare än alla jobb i världen.

<3 <3 <3

Pst! Bilden är från min förra graviditet. Jag har inte haft orken att fota mig på ett tag, därför återanvänder jag den gamla bilden så länge.