Kategoriarkiv: Livet

Hur gick det med målen 2016

vintagefabrikenretrolover
Jag gjorde nyligen en lista över målen för 2017, utan att först kolla igenom målen för 2016. Det visade sig att två saker, att rensa prylar och ta körkort, även var med på förra årets lista. Förhoppningsvis så är den ena av dem (ta körkort) klar till nästa år.

Men hur gick det egentligen med målen för 2016?

√ Rensa ut. 

Vi rensade en hel del inför flytten, så det här målet får ändå anses vara uppfyllt. Men det behövs ändå rensas mer eftersom vi inte har så mycket förvaring längre. Urvuxna bebiskläder, oanvända vintageklänningar och köksprylar som aldrig används står på listan.

√ Vänner.

Jag umgicks en hel del med vänner 2016, faktiskt ganska mycket om man tänker på att jag blev fick bebis och allt det där. Min förhoppning inför 2017 är att det här ska fortsätta, på en bra och rimlig nivå. Att stressa tycker jag inte hör ihop med vänskap, vänner ska alltid finnas där. Även om man inte hörs på två månader av olika anledningar. Personer som inte fixar det finns inte längre kvar i mitt liv.

√ Bli en bättre soffpotatis.

Har blivit kungen av soffpotatisar om jag får säga det själv.

x Ta körkort.

En sjuhelvetes jobbig graviditet plus kolikbebis satte käpparna i hjulen. När koliken var över ringde jag körskolan och frågade om jag kunde övningsköra med bebis i baksätet, men det fick jag tyvärr inte. I år är det jag som bokar en intensivkurs, förhoppningsvis redan under våren!

x Ha en skärmfri kväll i veckan. 

Det här gick inte alls, jag är för beroende av TV-serier, datorn och mobiltelefonen. Sorgligt men sant. Istället ska jag bli bättre av att logga ur inför 2017, på att ta paus och försöka att göra annat än att hänga framför datorn/TV:n. Det var inte ett realistiskt mål för en kontorsråtta och tillika digital media-manager som jag ju ändå är.

Mål 2017 – vintageklänningar, inredning och fotoskräck

Hallå 2017! Nu börjar jag känna att det är nytt år. Lite av min energi har återvänt och framtidsvisionerna med den.

På onsdag börjar jag jobba 60% igen och mellan jobb, föräldraledighet och två barn så finns det inte mycket tid över. Därför lägger jag ribban lågt i år och försöker vara realistisk med vad jag kommer att klara av. En sak till, det här är ingen ångestgrej (förhoppningsvis) för mig, utan jag brukar bli glad av listor och målbilder. Så ni behöver alltså inte oroa er för att jag kommer att få ångest av detta.

retroloverkök
50-talsblogg
anchor tattoo girl forearm

Fotografera mer och utmana min fotoskräck

Hur kommer man över en fotoskräck egentligen? Man plockar upp kameran och fotar såklart. Jag tänker mig att jag ska bli bättre på detta under 2017. Alla bilder i inlägget är såna jag har tagit själv, men eftersom jag har sånt motstånd så är det inte mycket nya bilder som tillkommer. Det ska det bli ändring på i år, jag vill fota mycket mer!

En annan sak är att jag inte längre fotar mig själv. Jag tror det är för att jag inte känner mig som…mig. Det har jag ju redan berättat för er, men jag behöver ändå skriva det tydligt här. Jag känner mig som 10 år äldre, förbrukad, nedspolad i en toalett och utkastad på backen. Hoppas detta ger med sig och att jag visar mig på bild igen här snart.

Färre prylar

Jag har för mycket prylar just nu. Framför allt vintageklänningar som aldrig används. Därför behöver jag sälja en del saker och skänka en del. Här tänker jag att ni ska få följa med lite på resan, om ni har lust med det?

retrofrukost
superlivingamandafrukostretroloverfamiljbarn

Planera middagar

Bli bättre på att planera middagar så det inte behövs handlas varje dag. Just nu är jag i affären var och varannan dag. Tidseffektivt? Inte så väldigt. Speciellt inte när man ska försöka rodda två barn till och från affären i snökaos…

Fixa färdigt ett rum

Jag skulle vilja fixa färdigt ett rum i lägenheten. Just nu är alla rum halvfärdiga. Dels stressar det mig lite, men framför allt så är det ingenting jag vill visa här på bloggen. Så målet är nu att bli färdig med ett rum så jag kan visa lite mer hur vi bor i nya lyan!

skogspromenadposter

saker jag inte säger till mitt barn
vintage border print skirt

Släppa nallen

Jag behöver bli bättre på att logga ur och släppa mobilen för att låta kreativiteten få ta plats. Jag tillbringar alldeles för mycket tid uppkopplad och behöver bli bättre på att låta hjärnan varva ner. Det här tror jag är en stor nyckel till varför många är så stressade idag. Jag älskar ju alla sociala media men behöver verkligen lära mig att ta det lugnare.

Måla färdigt

Jag har rollat halva lägenheten vit men sparat sovrummen eftersom vi inte är säkra på ifall vi ska byta sovrum med barnen eller inte. Men så fort vi har bestämt oss så kommer jag att måla klart. Älskar att måla väggar, terapi på hög nivå!

Ta körkort

Alltid med på listan, av uppenbara skäl. I år är målet att boka en intensivkurs så jag får lappen innan sommaren. Hoppas och tror att det kommer att funka!

IMG_3105 IMG_3161

Åka till Skåne

Förra året hanns det inte med, men i år ska jag bara dit. Västkusten, saltvatten, hedar och sandstränder. Bokskogar och rapsfält. Jag längtar ihjäl mig <3

Senare i veckan tänkte jag berätta om förra årets mål och hur det gick med det!

Förvaring

Inlägget är ett samarbete med Pelican Self Storage. 

retroforvaring

I augusti flyttade vi till en större lägenhet. Men trots att vi gick från en tvåa till en tjugo kvadratmeter större trea så är källarförrådet bara hälften så stort jämfört med tidigare.

Istället fick vi en stor klädkammare i lägenheten som sväljer en del bråte, men det är just det som är problemet. Precis i detta nu så har vi slängt in ALLT där inne och utrymmet liknar snarare en återvinningsstation än en garderob. (Att hålla ordning är inte min starka sida som ni märker…)

Jamen kan du inte rensa ut lite då, kanske någon invänder? Jo, det kan jag ju. Men att försöka rensa bland killarnas prylar är inte det lättaste. (”Mamma, var är mitt legotåg som jag inte lekt med på över ett år?”) Och speciellt inte när det verkar bli fler leksaker hela tiden… Dessutom har vi fått en ny liten människa, Lukas, som kommer att bli större och behöva en egen garderob. Just nu har han alla sina små kläder i en enda trådback, men han kommer ju inte alltid ha bebisstorlek.

När man som vi är trångbodda finns det såklart en massa bra ställen att hyra förvaring på. Pelican Self Storage hyr ut förvaring till alla behov, både lång- och kortsiktigt. Att hyra en förvaringsplats är faktiskt något jag funderar på att göra tillfälligt, tills vi har haft tid att inreda den där garderobsväggen i sovrummet. Det skulle vara så skönt om alla större saker som inte kommer användas på ett tag – trehjuling som Leo inte använder längre, lådor med kläder som Lukas inte kommer ha på minst ett år osv. – kan få bo någon annanstans. En kortare tid tills vi har hittat ett bra system här hemma.

Att städa när man har barn är verkligen som att skotta när det snöar. Det kommer bara mer och mer snö hela tiden. Och att städa när man har för mycket saker hemma är som att skotta samtidigt som fjällens alla snökanoner är igång…

Glitter i vardagen

tattoosidepieceroses

Jag var hos en kurator i veckan och har fått allt svart på vitt. Hon var helt underbar och kunde på pricken beskriva exakt hur det är jag känner mig.

”Du känner att du är i en tunnel”, sa hon.

Precis, precis, precis! utbrast jag. Vad är det för fel på mig?

”Du är deprimerad”, svarade hon.

Så nu vet jag att jag, trots alla mina avsikter att inte halka ner, har trillat dit. Det är inte så konstigt förklarade hon efter vad jag har gått igenom. Först blev jag helt stillasittande i fyra månader av rädsla för att föda för tidigt. Något som isolerade mig och tog en massa energi. Sedan, när bebisen ändå aldrig kom, så blev jag igångsatt av ”humanitära skäl” eftersom jag inte orkade vara gravid längre. När bebisen kommer, tänkte jag då, så kommer allt bli som vanligt igen. Då kommer jag bli mig själv igen.

Och sen hade Lukas kolik och skrek dag och natt. Så jag rullade vagn över trösklar, sov för lite och orkade inte med mig själv. När koliken äntligen är över, tänkte jag då, så kommer allt bli som vanligt igen. Då kommer jag bli mig själv. Då börjar livet igen.

Men nu när koliken är över så känner jag inte igen mig själv. Jag vet hur lyckligt lottad jag är med två friska barn, en fantastisk sambo och ett bra liv i övrigt. Men jag kan ändå känna att jag innerst inne är olycklig. En tomhet. En meningslöshet. Det är en så konstig känsla och ingenting jag är van vid. Jag som är så bra på att peppa upp mig själv, att bita ihop, ta ett steg till, försöka, kämpa på, tänka positivt och vara tacksam. Deprimerad.

Så nu letar jag glitter i vardagen. Små saker att förändra för att jag ska må bättre. För att försöka få energin tillbaka. Orka börja träna, få fatt i kreativiteten, träffa vänner. I januari börjar jag jobba, något jag ser mycket fram emot. Till dess så tar jag en dag i taget.

Små tomtesteg framåt.

Höstdepression?

bersåkoppblomma

Varje höst är det samma sak. Jag krisar. Det är som att mörkret tar min energi och långsamt förvandlar mig till någon annan. Jag känner mig tunn, uttänjd, otillräcklig. Som för lite kaksmet i en alldeles för stor kakform. Den här hösten kan vi också toppa kakan med före detta kolikbebis som tycker att sömn är överskattat.

Jag vill vara någon annanstans, men inte här. Jag vill vara mig själv igen. Jag vill hitta tillbaka till den jag var innan barn nummer två. Jag vill ha energi igen. Jag vill sova hela nätter varje natt i minst en månad. Jag vill ha tillbaka min kropp, min livslust och känslan av vem jag är.

Tappar alla bort sig såhär när de får bebis nummer två? Känner någon av er igen er? Har jag en höstdepression? Eller har jag bara haft det tufft en tid? Behöver jag kanske prata med någon?

Behöver jag checka in på spa och ”glömma bort” att checka ut?

Svar ja.

Jakten på den perfekta retroklänningen

Hjälp mig fina läsare! Jag letar efter den perfekta retroklänningen. Jag har (som ni vet) en förmåga att alltid välja de mest extravaganta färgerna och mönstrena. Men alltid när jag ska iväg i jobbsammanhang, på dop eller liknande så provar jag hela garderoben och känner ”jag har inget som passar”. Allt är liksom knallfärgat, mönstrat, för urringat och så vidare.

0157_retrocat_lady_v_butterfly_border_tea_dress_mauer_3

Man kan väl komma som man är invänder säkert någon? Jo, det kan man absolut!. Men på lite mer ”officiella” tillställningar så föredrar jag ofta sobra färger och mönster. Marinblått är en stor favorit, men även svart och andra blå nyanser känns bra i magen. Jag letar efter en enkel siluett. En all-around-modell. En klassiker, om man ska klyscha till det.

hepburn-dress-teal-butterfly-lady-v-london-32

Kjolen ska såklart ha en massa vidd och ett smalt skärp tackar jag aldrig nej till.

874-40-audrey_midnight_blue

Den får absolut inte vara urringad eftersom minsta lilla urringning blir en boobfest på mig. Vill inte flasha folk i jobbsammanhang då det 1) inte ingår i min jobbeskrivning och 2) inte känns som att jag får ögonkontakt med någon när allt med min outfit stavas b-e-w-b-s.

audrey-navy-brocade-swing-dress-p1760-15692_zoom

Här ser ni fyra favoriter just nu! De första två är från Lady V London, nästa från Jetset Trends och slutligen LindyBop. Bilden överst är från bloggen Retrocat.

Det är alltid helt omöjligt att gissa kvalitet när man beställer på nätet. Jag vill ju gärna köpa en klänning for life. Har tidigare köpt en kjol från PinupGirl Clothing och trots att kjolen är en favvo så fick den noppor direkt, samma gäller tröjan därifrån. Så pris är inte alltid en indikation på kvalitet som ni säkert redan vet…

Nu vill jag höra från er. Vilken är er favorit? Eller har ni ett grymt tips på en klänning ni tror jag kommer gilla? *håller både tummar och tår*

Flytt och inredningsinspiration

oh.eight.oh.nine2

Flyttlasset går imorgon till vår nya lägenhet och jag är helt oförberedd. Kan ha något att göra med att vi har en kolikbebis och inte har hunnit packa så bra…eller alls… Som tur är har vi inte så långt till vårt nya hem, samma gata från nummer 43 till nummer 40. Allt är totalt kaos just nu – nyfödd bebis med kolik, 3-åring som behöver aktiveras, flyttlass och så börjar Kristofer plugga samma vecka. Varför göra det enkelt för sig?

oh.eight.oh.nine

När vi har kommit ur det här så ska jag skriva en överlevnadsguide i bloggform för alla kolikföräldrar (eller föräldrar till bebisar med mycket ont i magen). Men just nu tar vi bara en dag i taget och fortsätter att söka efter saker som hjälper bebismagen. Sedan i fredags har jag börjat att delamma och flaskmata. Dels för bebisens skull, vi märkte att när vi drygade ut tiden mellan mattillfällena så fick hans tarmar tid att vila. Men också för min skull, för att jag ska orka och få sova då och då. Det behövs verkligen när dygnets alla timmar består av skrik.

oh.eight.oh.nine3

Eftersom det här inte är mitt första barn så vet jag att det går över. Ingenting varar för evigt. Tänder, förkylningar, magsjukor, utvecklingssprång, inskolningar, trots/frigörelse, kolik – det går över. Om ett par månader så kommer det här att vara en kul historia om en galen period i tvåbarnskaoset.

Bilderna är från mitt nya favorikonto på Instagram: @oh.eight.oh.nine. Sån inspiration inför nya lägenheten att jag smäller av! Skandinaviskt, pastelligt och retro samtidigt. Perfekt kombo. Vad tycker ni? Fint va?

I väntans tider

IMG_2811

Hej! Förlåt för radioskuggan, men vi åker mellan landet och staden just nu. Och på det förstnämnda så har jag ingen 4G-täckning whatsoever, något som både är skönt och plågsamt för en internetberoende.

På landet har vi allt som Leo kan önska sig – trädgård att leka i, små bär att äta på, strand att bada vid och skog att traska i. Bara grejen att han kan gå in och ut själv precis när han vill var ett nöjesfält i början. Han gick in och ut ur huset i timmar. In genom ena ingången och ut genom den andra, runt runt runt, tills det var dags att gå och lägga sig.

IMG_2868

Själv går jag mest i väntans tider, med BF (beräknat förlossningsdatum) på fredag och träff med Specialmödravården på torsdag. Jag hoppas nu på att få en igångsättning då jag har haft en så tuff graviditet att jag känner mig helt psykiskt och fysiskt slut. Det är inte likt mig att gnälla här på bloggen och jag vill inte göra det nu heller.

IMG_1055Jag är ju gravid och sååå otroligt tacksam över den ynnesten. Det är ingenting jag tar för givet efter alla missfall. Men samtidigt så känner jag i hela kroppen att det räcker nu, att nu får det vara tillräckligt. Nu har jag bitit ihop i flera månader med ständig smärta, knappt vågat gå hemifrån av rädsla för att dra igång en prematur födsel och det har slitit hårt på mitt psyke. Därför hoppas jag nu på att få en igångsättning, men jag vet ju samtidigt hur svårt det är att få det. Min barnmorska är positiv medan jag försöker att inte hoppas för mycket. Ni kan väl hålla tummarna är ni gulliga?

Puss!

Lägenhet: såld!

retrolover kök

Som ni säkert gissat så har jag haft fullt upp denna vecka med städning och visningar av vår lägenhet. Nu är lägenheten äntligen såld och livet kan börja återgå till det normala igen. Wohoo!

Veckans planer är att börja rensa ut saker för att slippa ta med sig hundraelva grejer som vi inte behöver till den nya lägenheten. Vi har fått inflyttningsdatum 31 augusti och måste vara ute ur vår lägenhet 2 september så det är nååågot tajt. Lägg sedan till att vi kommer att ha en liten bebis med oss samtidigt plus vara föräldralediga med Leo så förstår ni säkert att ekvationen blir rätt svårlöst. Men allt går. Och allt går dessutom mycket smidigare om vi planerar och rensar bort lite innan.

Eftersom vi har så lite tid på oss så blir det inget nyslipad vitvaxad ekparkett och inga nymålade väggar. Lägenheten kommer istället att få växa med oss. Vi har helt enkelt inte tid att fixa det vi vill fixa innan inflytt, så vi får köra på det möblemanget vi har och komplettera på vägen. Därför kommer det säkert att bli en hel del före- och efter-bilder här på bloggen, vilket kanske känns extra kul? Hoppas det!

Nu kliar det i fingrarna efter att få boa lite inför bebisens ankomst, så det ska jag också ta tag i den här veckan!

7 saker jag struntar i som mamma

duga som mamma

Här bjuder jag på 7 saker jag struntar i som mamma!

1. Amning till varje pris

Det ska vara mysigt att amma. Är det inte det så kommer jag inte amma bebisen i magen. Jag tänker absolut göra ett ärligt försök att få till amningen. Men jag tänker aldrig mer stå i veckor och storgråta med en hungrig bebis som skriker för att mjölken inte rinner till tillräckligt snabbt. Att vara en bra mamma sitter inte i brösten, så oerhört viktigt att komma ihåg.

2. Laga egen barnmat

Jag gjorde ett enda försök som Leo spottade ut. Sedan köpte jag färdiga barnmatsburkar. När Leo var 1 år så började jag jobba för en barnmatsleverantör och fick lära mig hur bra barnmaten är i Sverige. Att det inte får finnas färgämnen, konserveringsmedel, höga rester av bekämpningsmedel m.m. i barnmat. Sånt där som en kanske oroar sig för om man inte vet.

Jag vet att jag är privilegierad som har råd att köpa två burkar om dagen och jag är tacksam för det. För att den här gången tänker jag nämligen, precis som förra gången, helt strunta i att laga egen barnmat. Jag använder hellre den tiden jag skulle spenderat i köket till att umgås med mitt barn.

3. Stressa runt på aktiviteter

Egentligen är det konstigt att jag var så chill förra gången, Leo var ju ändå mitt första barn. Men jag kände noll krav på mig själv som mamma redan då. Jag gick inte på babysim och jag var på öppna förskolan kanske tre gånger. Vi gjorde annat, det som funkade den dagen, helt enkelt. Det jag och Leo orkade med. Så kommer jag göra den här gången också med den nya bebisen.

4. Att allt ska se så himla bra ut

Min mamma upptäckte en dag att Leos byxor satt bak-och-fram. Det gör väl ingenting, sa jag. Och eftersom ingen tog skada av att byxorna satt bak och fram, allra minst Leo, så fick han se ut så den dagen. Med det här vill jag säga att det finns viktigare saker i livet. Min vagn är skitigast i stan, mitt barns byxor är bak-och-fram och jag har säkert minst en fläck på klänningen. Men om man går fort och ramlar ofta så syns det inte, som min mormor brukade säga <3

5. Städningen

Jag kommer göra viktigare saker med min tid än att städa. Till exempel bebisgosa, sova ikapp, leka med Leo, träna, läsa en bok och blogga.

6. Skuldbeläggande kommentarer

”Har du redan varit på bio själv? Hur vågade du det, tänk om något hade hänt!” ”Va, ska du åka till Paris utan ditt barn? Men det är ju nu ditt barn behöver dig som mest!” ”Vill du ha egentid? Oj, vad tycker Kristofer om det?” Alla dessa kommentarer gjorde mig faktiskt både ledsen och arg förra gången. Nu känner jag mig säkrare i min mammaroll och kommer därmed ha lättare att ignorera sånt som inte vill mig väl.

7. Andra personers råd

”Det är bara att ge lite kokosfett i ersättningen så sover hen till natten!” Jaha, vem har sagt det? BVC? Livsmedelsverket? Barnmatsleverantören? Jaså, en annan förälder på Facebook…

Jag kommer filtrera bort andra personers råd, speciellt i Facebook-trådar. Istället kommer jag lyssna på råden från läkare, BVC, Livsmedelsverket och framför allt på min egen magkänsla. Det brukar bli bäst så.

Bonuspunkt: 

Jag tänker ignorera alla känslor av otillräcklighet och istället peppa mig med att jag duger. För det gör jag. Jag är en bra mamma som älskar mitt barn och vill göra det allra bästa för honom i alla lägen. Ibland lyckas jag, ibland misslyckas jag.

Men varje dag försöker jag, och det är det som gör hela skillnaden.